Löfvéns och Johansson har släppt laglösheten fri. Det är en krigisk utveckling. Och det hjälper inte att blunda längre.

Det här är så bra och viktigt, utdrag ur texten. Alexandra Ivanov, talskrivare, Moderaterna, SvD: 

En sak bara - om oppositionen vet att det är så här illa ställt, varför larmar de inte, varför skriker de inte, varför räddar de inte vårt land från sossarnas kalifatbygge????

Alexandra Ivanov, M:

- Några yngre män vägrade betala för en pizza. När Ali sade till dem blev han misshandlad. Dagen efter krossades rutorna på hans butik och bilen sattes i brand. Det är som en varning. Kom inte nära, berättade han för SVT för två år sedan. Efter attackerna vågade Ali inte vara ensam i butiken längre och började stänga tidigare.

Det här är vardagen för många företagare i utsatta områden. En tillvaro som präglas av hot, våld och misstro mot samhällets förmåga att stävja kriminaliteten. Det är bara en liten del av en berättelse om en stat som alldeles för länge gjort allt förutom det viktigaste. 

Den respekterade professorn Wilhelm Agrell menar att statens auktoritet är utmanad. Den 13 september 2019 skrev han i Svenska Dagbladet: ”Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur.

.....

Anmälda rån mot barn har mer än fördubblats de senaste fyra åren, och antalet granatattacker och bomber saknar internationellt motstycke. Skjutningarna har i år ökat med nio procent jämfört med samma period förra året. Allt detta trots upprepade politiska löften om att våldet ska minska.

.................

Att denna trygghet upprätthålls är en förutsättning för statens legitimitet. Om medborgarnas förtroende sviktar för statens förmåga att upprätthålla säkerhet kommer även annat att svikta.

Nattvandrarstaten Sverige
Detta är Sveriges stora problem. Staten vacklar i sin förmåga att upprätthålla sin allra mest grundläggande funktion. Det är naturligtvis nära sammankopplat med en misslyckad jobbpolitik och en misslyckad integration, men framför allt är det ett misslyckande för kärnstaten och den trygghet den finns till för att garantera.

............

Trots den allt grövre kriminalitet bestod länge den svenska självbilden som ett av världens tryggaste länder. Men nu finns inte längre någon illusion. Statistiken talar sitt tydliga språk:
Varje år begås hundratusentals stölder i Sverige, och bara denna brottskategori uppskattas kosta två miljarder kronor varje år. Hälften av alla inbrott begås av utländska ligor. Samtidigt tvingas handlare som Ali att stänga igen och den grova kriminaliteten har skjutit i höjden. Polistätheten är nere på under två poliser per tusen invånare.

Sprängningarna i Sverige saknar internationellt motstycke och Sverige har näst flest dödskjutningar i hela EU. Under de senaste tre åren har vi plågats av nära 1000 skjutningar där 124 personer har förlorat livet. Oskyldiga människor, flera mycket unga, har dött.

Det handlar om skjutningar i stadsmiljö, våld mot blåljus- och vårdpersonal och en ökad känsla av otrygghet. Men det handlar också om att det vid sidan av det försvagade våldsmonopolet har växt fram parallella samhällen med alternativa rättssystem. Boken Familjen (Mondial förlag) av Johanna Bäckström Lerneby illustrerar detta med förskräckande tydlighet. I Göteborgsförorten Angered styr en familj stora delar av tillvaron med ett maffialiknande inflytande. Denna typ av privat rättsskipning är både ett resultat av klankultur som växer sig stark i vissa områden, och en reaktion på det försvagade våldsmonopol vi ser. 

Den privata säkerhetsbranschen har vuxit kraftigt i omsättning de senaste åren, och i delar av Sverige har vi sett exempel på begynnande medborgargarden.I dag finns det 60 utsatta områden i Sverige. Enligt Polisen är övergrepp i rättssak en utbredd företeelse i de flesta utsatta områden, och den som anmäler brott utsätts för påtryckningar i form av hot och våld. I de områden som bedöms vara särskilt utsatta är det svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag.

Det är en otrygghet som leder till ofrihet och ett urholkande av samhällskontraktets legitimitet, och den utvecklingen måste brytas.
Ingen uppgift är lika viktig de kommande åren som att återupprätta kärnstatens auktoritet och funktion. 

Ett land vars medborgare inte känner trygghet och säkerhet riskerar att förlora tilliten till samhällets institutioner och till varandra. 

När det väl har skett är det svårt att reparera.