Oskar sa: - "Denna blogg är en stilla oas för frihetstänkare." De vackra orden kom så nära min tanke om hur det ska kännas att vara här!
Jag kontrollerar inte era kommentarer, gör det själva och ta ert ansvar enl svensk lag.
Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av.
Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten.
Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda.
Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS.
Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok.
Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen.
Skrattar ofta och gärna.
De många, många kvinnorna som aldrig kommer att plocka en enda jordgubbe i vårt land.
Katerina Janouch har delat en länk -"Han är inte ens trettio fyllda, ser trevlig ut och kör taxi. Jag sitter i baksätet och det är tiden före Covid, någon gång i höstas, men jag har inte kunnat släppa samtalet vi hade. Det finns kvar i mig, kanske för att det avslöjar en kvinnosyn jag önsketänker inte fanns.
Min vana trogen inleder jag ett samtal, som jag brukar, för jag är nyfiken på människor och deras liv. Så jag frågar om hans familj och han berättar att han är gift och har ett barn som är tre år, tyvärr bara ett enda barn än så länge, säger han beklagande och då frågar jag vad hans fru gör och han ger mig en frågande blick.
Hon är hemma med vårt barn, säger han och jag undrar, så där svenskt, jobbar hon inte, och han skakar på huvudet och säger att han inte vill att hon ska jobba. Att det är hans beslut. Att en muslimsk kvinna gör som mannen befaller. Och att han inte vill att hon ska arbeta utanför hemmet.
“Det är jag som bestämmer om min kvinna ska arbeta eller inte, och jag vill inte att hon gör det” säger han som världens mest självklara sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar