Idag förstår jag påven.

Påve Francis mötte sina dyrkare i Vatikanen för att adressera våld mot kvinnor.

 Men nånting gick snett, en kvinna i publiken blev lite för begeistrad och ryckte och slet i påvens hand och arm för att få hans uppmärksamhet, men då flög själve fan i honom och han daskade till kvinnan. Påven stormade sen från platsen med åska i blicken. 

Detta har nu fått människor att fula ut påven, man kan säga att han är överst på kommentarsfältens shitlist idag. Folk menar att han är en ond och elak hycklare som ska sparkas. 

 Jag själv bryr mig väldigt lite om påven och hans förehavanden, men just i det här fallet kan jag känna förståelse. 

Det hände ibland under min tid som purser på SAS att jag stod i mittgången, kanske med en mat-/drink-vagn, kanske sålde något till någon, kanske talade med någon om något viktigt -  och någon bakom plötsligt började rycka intensivt i mig och i min uniform om rena bagateller. Då kunde det brista, det är så jäkla respektlöst att inte kunna vänta två sekunder för att JAG/MIG/MITT är viktigast.

 Det handlar om den privata sfären, händer som tar för sig och knäpper med fingrarna uppe i ditt ansikte, jag klippte inte till som påven, jag har väl ett ädlare sinne, men reflexen fanns där. Jag bad däremot mycket bestämt vederbörande om att aldrig slita i mig  och mina kläder någonsin igen.

Påven är inte Gud. Han är mänsklig precis som vi andra, och jag förstår hans reaktion. 

Han har dessutom gjort en kungspudel.