Björn Ranelid, kapitel 4.

Björn Ranelid, fortsättning: 

-Människor som lever i så kallat utanförskap i Sverige är inte förutbestämda till att sälja knark, bära vapen, spränga byggnader, våldta kvinnor och bränna bilar. Alla som begår brott av olika slag väljer att bli kriminella. Man väljer att sköta sitt skolarbete och skaffa sig utbildning.Omkring 25 000 ester, 5000 letter och 2500 litauer kom till Sverige under den senare delen av det andra världskriget och många av dessa stannade kvar när freden inföll. Av allt att döma blev de människorna laglydiga och de lärde sig att tala svenska och arbetade och betalade skatt.1956 inträffade revolutionen i Ungern. Sovjetväldet förtryckte människorna i den lilla satellitstaten. Cirka 8000 från Ungern sökte skydd i Sverige. Mina föräldrar läste aldrig en rad i tidningarna om att dessa personer misskötte sig på något sätt sedan de flytt från sitt fosterland.

På 1950- och 60-talen tog Sverige emot personer från folkgrupperna serber, kroater, makedonier, slovener och albaner. Det rörde sig om cirka 25 000 individer. Det handlade i stor utsträckning om arbetskraftsinvandring. I Malmö blev det så att flera av dessa anställdes på Kockums Mekaniska Verkstäder och båtvarvet i staden.De flesta av de individerna lärde sig det svenska språket och de arbetade och betalade skatt. Många kvinnor var sysselsatta utanför hemmet. En del av karlarna hade dubbla anställningar för att tjäna extra pengar till hushållet.Jag skriver här om den första generationen som kom från dessa länder till Sverige och inte om de som fötts här och som kommit långt senare hit. Bland de sistnämnda finns kända kriminella som är dömda för olika brott. Ibland talade människor i Malmö om ”juggemaffian”.