måndag 25 juni 2018

Jag är helt utpumpad.

Jag beställde Mustafa Panshiris och Jens Ganmans bok om "Det lilla landet som kunde", så fort jag bara kunde när jag hört talas om den. De flesta romaner sträckläser jag på en, två dagar, men det här är ingen sån bok. 

Det här är en grundligt underbyggd upplysningsbok, så obegripligt genomtänkt, så  sympatiskt välformulerad, så oreserverat uppriktig, så stort tänkande, så ödmjukt forskande, så realistisk och handfast, och så angelägen om att ställa och försöka besvara alla de frågor som politiker och media har hållit fördolda för hela folket i nästan 30 år. 

Det var så mycket att ta in på varje rad och varje sida, så jag förstod snabbt att jag skulle bara orka bärga ett eller två kapitel om dan, för att liksom köra runt i hjärnans alla vrår och att smälta allt. 

Nu är den utläst, och jag är helt matt och full av tacksamhet. Vilket gediget tidsdokument! Och det enda jag hade i tankarna när jag stängde boken var att börja om från början igen.

2 kommentarer:

  1. Jan Tullbergs "Låsningen" är också en sådan bok. Den kräver i princip ett helrör efter varje kapitel att stå ut. Naturligtvis går då läsningen väldigt långsamt.

    Dag 1 Läsning av kapitel + ett helrör
    Dag 2 Bakfylla
    Dag 3 Terapi
    Dag 4 Återhämtning
    Dag 5 Pilla navelludd
    Dag 6 Nästa kapitel, osv., osv..

    SvaraRadera