tisdag 5 januari 2016

Vissa dagar är inte som andra.

Jul- och nyår har smugit sig förbi, med små lyckostunder av familjesammankomster och glädjemöten med vänner. Annars har jag varit singelmatte till Zudden och Zäta, eftersom Björn är med sina vuxna 4 barn på långresa i Sydafrika. Jag valde själv hemmets lugna vrå och hundarna. 

Det är soligt och vitt och jag har varit i hundrastgården minst en timme om dan. Långa promenader, som är en form av kontrollerad självtortyr eftersom de båda 25-kg´s starka hundarna tror att de fortfarande springer lösa på ön, och inte begriper att nån hänger efter i andra änden med ett slags konstigt snöre. 

Nåväl, igår var det åtagande, jag skulle inträda i en farmisdag per vecka med lille solskensstrålen, nu ett år. Men eftersom jag har hundarna, och de inte älskar att dela min uppmärksamhet, hade jag löst detta med världens bästa hundvakter och långpromenader i Hagaparken. Så. Allt fixat! 

Väckning kl 05.30 för att hinna infinna mig 07.10. Dusch, påklädning, halvtimmes hundpromenad, och så iväg - trodde jag! 

Björns älskade Subba Forester, möter mig med häftig motvilja - blinkar med tusen kulörta lyktor, det flashar som discokulor från instrumentbrädan, det tjuter och plingar och tutar överallt, nix start. Jag tittar på klockan - föräldrar står och väntar på mig, och hundarna ska lämnas i city......Beslut måste fattas, in med båda hundarna i min lilla bil, som blev krockad förra veckan på parkeringsplasten, men är körbar. 

Oro för Subban - tänk om den exploderar - ut i Stockholmstrafiken, med fräckheten måste man ibland komma långt, hundarna lämnas och jag kommer fram i tid, puhhhh. Rusar in, omfamnar Guldlock - då ringer telefonen, facetime från Sydafrika- min bonusdotter: -"Pappa ligger på sjukhus, men var inte orolig, det är bara njursten." 

En hel dag med lek, skratt, massor med kramar och pulkabackar följer. Föräldrar kommer hem, hundar hämtas, bärgning rings - bärgnig säger- "Det måste va nåt som har tjyvat på batteriet, det är aldrig nåt fel på dom här bilarna." Så nyladdad och körklar, lämnar bärgaren mig kl 19.15, med rådet att köra en och en halvtimme för att ladda upp. Yes, vilken dröm, oplanerad bilkörning runt Stockholm som avslutning på en lång och intensiv dag -  så in med hundarna igen, och foten på gasen. Det kunde varit värre. 

Det bästa med hela dan? 

Förutom Solskenshjärtat, hundvakterna, Björns "bara njursten", enastående proffsig, lättillgänglig och servicesinnad sjukvård i SA, och bärgaren? 

Att jag en hel dag slapp tänka på EUs/Sveriges obegripliga dårpippistunts, bidragsflyktingars och hatvänsterns gnäll över idkort, och SVTs hyllningar till invandrarnas kunskapslyft bland oss många odugliga och korkade svenskar. 

Det var en själslig befrielse - och värt all möda.

11 kommentarer:

  1. Tur att du född med glädje och positivitet...kram!!!
    Stefan H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen en lycka! Du också!

      Radera
  2. Fortsätt inte på det sättet under hela 2016...I så fall,ser jag en dyster framtid för dig Carina !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha- sånt är mitt öde! Det bara händer hela tiden!

      Radera
  3. Apropå maken.
    Hoppas de inte håller på i sin gamla stil.
    Den att så fort de har en chans byta hjärtan på folk.
    Tror det sedan 1967 är en Sydafrikansk folksport.
    ( hoppas jag inte skrämde dig där, Carina.
    Stefan H´s broder må rätta mig..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack, samma glömska som alltid...
      Jungman Jansson heter jag ju.
      Såg f.ö en trailer om Ove.
      Ja, filmen
      Jag har totalt missat boken. Troligen en prestation i sig.
      Sonja och Ove på restaurang.
      Skrattade så att jag grät.
      Gissa varför?
      Snälla, gissa fel...

      Radera
    2. Men var dom inte ena jäklar på det??

      Radera
    3. Din signatur är onödig, du har ditt eget signum! Boken läste jag samma dag den kom ut, ser dock aldrig filmer efter lästa böcker. Men jag skulle kunna tänka mig att det är en både ömsint och humoristisk skildring.

      Radera
    4. Jungman Jansson....min tvillingbror och hans familj sitter i ett flygplan med destination Mauritius...men jag kan fråga honom när vi kommer ner på fredag.
      Christiaan Barnard lever förmodligen inte.
      Stefan H

      Radera
  4. Oj vilken dag.Vi behöver bli befriade från samhällets nattsvarta samhällsklimat som tränger allt längre in i våra liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, när en tuff dag känns som smekmånad, då borde man börja fundera.

      Radera