Man får samla på små

värmande ljuspunkter i vardagen. Skulle man bara stirra på SVT, Löfvén, MP, AKB och läsa indoktrineringsorganen så skulle man förlora förståndet. På mina långa hundpromenader upplever jag saker som berör mig, en bil som lånat Rudolfs horn gör mig glad, hade jag haft en rödpenna så hade jag målat en röd vacker nos på fronten......

Nyss satt två killar i tolvårsåldern på en bänk i mörkret, toppluvor långt nerdragna och på sniskan som icke-fåfänga grabbar i den åldern, slickande på varsin Jumbostrut i Luciakvällen. Luciaglass? frågade jag. De log glatt och sa - Hej, fina hundar du har! Tack! Den ene  fortsatte- Förresten var du på mässan idag? - Nä, just det, hundmässan, nä, den missade jag. De talade om om alla raser de sett, och hur kära de blivit i en staffordvalp, som de önskat sig i julkapp. Jag berättade om hur Zäta apporterar och hur Zudden ställer klövvilt och stora vildsvin. De lyssnade gärna, och sen skildes vi med ett "Hej, då, vi ses!" 

I förmiddags hos frissan kom en 98-årig herre in och skulle justa till den ymniga kalufsen till jul, den varma och ömsinta respekt han möttes med av personal och kunder, fick mitt hjärta att göra lyckosaltomortaler. Det var lite si och så med hörseln, men de pigga fortfarande nyfikna ögonen var det inget fel på. 98 år!

Sist men inte minst från veckan, en hälsning från en älskad vän på besök i jul-Tallin, "en vacker, spännande stad med mängder av sevärdheter, priserna är hälften av vad allt kostar i Sverige, alla är vänliga, det är rent och prydligt - och noll rumänska tiggare." 

Så roligt för ett land - att ha framtiden framför sig.