fredag 28 november 2014
Män är från.....
På vägen hem sa jag att jag älskade honom, han log och fortsatte att köra. Jag kunde inte förstå hans beteende och jag vet inte varför han inte svarade på min kärleksförklaring. Hemma kände jag att min man hade försvunnit långt bort, som om han inte längre ville hitta mig. Han bara satt och glodde på TV och verkade inne i sin egna värld. Till slut gick jag och lade mig och maken gjorde likadant efter en stund. Förvånade svarade han på min kärlek och på mina smekningar, vi älskade, men han kändes fortfarande långt borta. Kände att jag inte längre orkade, så jag tog upp saken med honom, men märkte att han redan somnat. Grät mig till sömns. Jag vet inte vad jag ska göra. Är redan säker på att han har ett förhållande med någon. Mitt liv är en katastrof.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men, vad sjutton, har hon inte koll på SHL.
SvaraRaderaNå, det har inte jag heller, det tog ett tag innan jag noterade att elitserien gått i graven. Länge leve SHL. Lagsporter är inte min tekopp, jag föredrar trucktrail. Där hinner jag i alla fall med att se vad som händer... oftast. Men den sporten får man numera nöja sej med att se på youtube.
En liten undran, är det inte omanligt att skriva dagbok... och så långa noteringar?
Skogis.
Fattar inte varför inte karln sa som det va, redan på NK???
SvaraRaderaHur kan man låta ett nederlag förpesta livet? Sporten hetsar till hjärtinfarkt . Vet man inget om vad som försiggår utanför arenan som är miljoner gånger värre?
SvaraRaderaBra ändå att det finns avkoppling från allt elände.
SvaraRadera