En tjuvlyssnande kärring som Sanna Lundell,

är inte det riktigt creepy. Lite som en fönstertittare eller fluktare, nån som njuter av att krypa upp bakom ryggen på okända människor, fladdra med öronen och förfäras av deras värderingar, och som sen kör viskleken. Dvs när poängen ligger i att avlyssningen med stor sannolikhet förvanskats när det når i det här fallet aftonbladets läsare.

Sanna Lundell stelnar till över att de två vita gnälliga "gubbarna" som "öppnar käften" på ett tågresa söderut, om det jävligt gråa vädret, om bensinskatten och MP, om aborträtten och om ickelösa eller lösaktiga kvinnor. 

Sanna Lundell får detta till "smygrasism".  

Inte för att nån sa nåt rasistiskt. Utan för att Sanna Lundell så gärna, så gärna VILLE att de båda vita gubbiga hatobjekten skulle ha sagt nåt smygrasistiskt, så att hon kunde få skriva en till likadan kolumn i älsklingsämnet. 

Som i viskleken.