Kadhammar, jag förstår inte varför jag alltid vill kalla honom Papphammar....

....eller, jo förresten, det gör jag. Det är lite snett och vint där under den kala ljusa flinten.
Du undrar varför jag beskriver hans utseende.Jag kommer till det.

Kadhammar skriver idag en ny variant av sin återkommande krönika: -"Ur utanförskapet har en rasande kamp växt fram."
I Kadhammars unilaterala värld är blond, ljushyad, född i Sverige, per definition = ond, medan svart, färgad, född utanför Europa, per definition = god. Hur kunde det gå så illa med hans tänk? Fråga Helin.

Hursomhelst, "en rasande kamp" i det svarta  utanförskapet bygger på den sorgliga hopplösheten skapad av oss onda. Ungdomarna började säga: ”Jag har ändå ingen chans. Jag har ingen framtid. Om de fått kärlek och social trygghet hade det gått bra. Allt är vårt fel.Men. 

Det pågår en annan rasande kamp i det nya problematiska mångkulturella Sverige. I det vita utanförskapet bygger också raseriet på den sorgliga hopplösheten. Dessa ungdomar började också säga: ”Jag har ändå ingen chans. Jag har ingen framtid. Om de fått kärlek och social trygghet hade det gått bra.
Fast. 

Detta är ingen annans fel, bara nazisternas eget, de får väl för fan skärpa sig. Kom igen - fackeltåg, man ur huse mot de vita, ljushyade och blonda asen i utanförskapet.

Snacka om vi och dom, och att färg gör skillnad. Aftonslasket gillar bara olika.