Jag brukar blunda för och ignorera hysteriska julförberedelser i oktober.

I år har jag lyckats så bra så jag har missat hela millevitten. 

På riktigt. 

Vi hade familjemiddag både igår och idag, nu snusar Björn och hundarna för länge sen, ty jaktklockan ringer arla. Plötsligt slår det mig med panik i magtrakten, att det är första advent - och att jag inte hämtat julsakerna, ljusslingorna, dörrprydnaden, adventsstaken och inte plockat mossa. Tittar på klockan och inser att det är rätt kört. Men, lucky me, jag behöver inte berätta det för mamma i Skåne, och jag skyller allt på vädret. Hösten har inte tagit mig med storm alls, utan med solsken och mildväder, därför är jag mentalt bara i slutet av september eller början på oktober. 

Eller också är det helt enkelt demens.