Nu har jag skådat korrektheten i vitögat i Så mycket sämre.

Skogis, det är du som är normal! 

 Missförstå mig inte, jag har känslor, och känner normalt verklig empati med människor som hamnat vajsing i livet. 

Men jag tål jag inte pekoral. 

Jag avskyr gråterskor lika illa som klapperskor, dvs jag avskyr fejk och fabricerade känslor, jag vägrar definitivt att snyfta på kommando. Jag får utslag av dravel och 7 svenskar som faller helt i farstun för en kille som "hamnat"  i kriminalitet och utanförskap, för att "myndigheterna" har svikit honom. Och staten och kungahuset som bara gjort allting värre och inte befriat honom från hans elände.......

Svenskar som sitter med cockerspanielblick och visar upp sina blanka ögon, snoriga näsor, och sneda huvuden inför kamerorna och hela svenska folket - för att duga som svensk. 

Svenskar som tycker att den förste kriminelle gangster de nånsin springer på i livet, är den mest fascinerade människa de nånsin mött. Svenskar som maniskt måste visa att de tillhör de allra godaste from the land of Mother Theresa, och som med stor emfas tackar killen, som suttit med barnamördare i soffan, för att han finns! 

Masspsykos skrämmer mig.