torsdag 19 september 2013

PKsvenskarna är som vår lydige-labbe.


När vi har gäster är våra hundar i en del av huset som är avstängd med ett grönt tunt enkelt trädgårdsgaller. Jag har spikat,  snörat, bundit och fäst på tusen och ett olika sätt, med diverse 30kgs tynder som belastning. Och ändå lyckas Zudden konstant spränga alla vallar, och lyckligt komma utstudsande med världens gladaste min och svans, en kropp som euforiskt böljar sig som en oceangångare, samt en uppsyn som säger "Ser ni mig -  jag är Houdini!!"
Om man går dit efter en timme eller så, sitter Zäta snällt kvar bakom det raserad staketet. Och till sig av jättetacksamhet för att man äntligen säger varsågod! 




Skogis du har rätt, de två är som nya och gamla svenskar i miniatyr.

5 kommentarer:

  1. Visst är man mest lik en labrador. Men du får nog inte låta Zudden läsa just det här inlägget. Han kanske hade tagit illa upp av jämförelsen med de nya svenskarna.
    PS. Ta det nu lugnt med trettiokilosvikterna. DS.

    Skogis.

    SvaraRadera
  2. Zudden och jag är tvillingsjälar, fast jag kan kontrollera mig mycket bättre än han.

    SvaraRadera
  3. PS. Vi vill absolut inte jämföras med andra som tar för sig av snöd vinning och ful beräkning, men vi är bara för nyfikna för att stängas inne.

    SvaraRadera
  4. Naeh, jag tror att du är mer som Zäta fast du inte vill erkänna det. :-) (Jag är också rätt beskedlig - på ytan.)

    Zudden verkar vara mer som nysvenskarna - utan begränsning?

    SvaraRadera
  5. Argus, du har rätt, vi är lika. På ytan. Minst första gången jag opponerade mig mot orättvisa, utan att höja rösten fick jag en hel arbetsplats att brådvakna, många att applådera, en del att för evigt hata mig. Den stående kommentaren var, "oj, du som alltid är så snäll....?"
    Zudden är helt utan begränsning, men med en vid skillnad från dagens roffare. Han har det största varmaste hjärtat och är den mest trofaste i världen.

    SvaraRadera