måndag 9 september 2013

Ge mig ett T, ge mig ett U, B, B, E, R, Ö, D, S, H, U, S - Tubberödshus!!!


Så länge man är i livet ska man leva.
Det är målsättningen på Tubberödshus äldreboende.

Inslaget på nyheterna igårkväll överrumplade mig till den milda grad, att det till och med kom något lite vått på kinderna. Dels var det en glad nyhet, och det var ett enormt bra tag sen. Dels berörde bilderna på de gamla, som lever i totalsymbios med de som vårdar dem ömt. Här finns inga arbetskläder och inget personalrum. De gamla bestämmer själva när de ska gå upp på morgonen eller när det är läggdags. Maten lagas i egna köket och matsedeln görs upp tillsammans. Ibland hjälps man åt med hembakt till fikat. 
– Lunchen är dagens höjdpunkt, de flesta vill äta då, men är det någon som vill äta senare så lägger vi undan maten. Det är ju en valfrihet, så gör vi alla hemma.

Vid förmiddagskaffet på den soliga altanen vårdaren Kajsa Kristensson i ett mycket förtroligt samtal med en av de äldsta kvinnorna. De sitter tätt ihop i hammocken. Samtalet är lågmält, nästan viskande. Kvinnan anförtror sig åt Kajsa som håller om och smeker tröstande. Några minuter senare sitter de och skrattar gott.
Personalens inställning: "I dag fick jag någon att må bra. Det räcker för mig." 

SPRID! KRÄV!

2 kommentarer:

  1. Det är skrämmande att det som borde vara en självklarhet, en norm, är det klart lysande undantaget. Men nu är det mammon som styr och där det inte finns eldsjälar som orkar, blir det omänskligheten som blir norm. Stort tack och beröm till de som orkar vara människor i den världen.

    Skogis.

    SvaraRadera
  2. Ja, huvvaligen. Helt bisarrt att man ska gråta lyckotårar över det enda goda undantaget.

    SvaraRadera