fredag 19 juli 2013

Zätas o-tur.

Lyckligt skuttande på upptäcktsfärd på goa vänners ö, landade Zäta igår på en huggorm. Skriket gick genom märg och ben.

Så det blev en orolig vaknatt för mig och Zudden, som själv blev biten förra året. Och precis som om han minns hur orkeslös och apatisk man blir, och hur sjuhelsikes ont det gör - så lämnar Zudden inte sin kompis. Sympatiligger bredvid honom, och vaktar så att inte Zäta försöker röra sig så giftet sprids i kroppen. Så rörande.

 Nu gonatt - en ny vaknatt.

Upplagd av kl.

5 kommentarer:

  1. Anonym2013-07-20 10:08

    Usch !! Hoppas det går bra,,så eländigt då hundar eller andra tamdjur blir sjuka,,

    Norrlandsfan,,,

    SvaraRadera
  2. Anonym2013-07-20 11:23

    Medkänsla och sympati, det är väl det man närmast känner. När ett älskat husdjur råkar ut för något så är det ibland lika illa som när någon närstående människa blir sjuk. Som "Norrlandfan" uttrycker det, man känner sej eländig. Hopp om snar bättring.

    Skogis.

    SvaraRadera
  3. Carina-Fina2013-07-20 11:40

    Tack grabbar! Nu vandrar giftet, från frambenet till en påse under hakan. Det som oroar är ju förstås alla inre organ. Han ska ju leva länge till!!!!

    SvaraRadera
  4. Anonym2013-07-20 13:29

    Zäta fixar det men oron är gnagande jobbig, Håller tummarna för att allt går bra.

    /HellBoy

    SvaraRadera
  5. Carina-Fina2013-07-21 09:41

    Tack, HellBoy, tredje dagen - och vi börjar känna hopp. Zäta kan gå lite själv och viljan är tillbaka i ögonen!!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)