.jpg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
I Finland gjordes en undersökning några år sedan hur människorna blir empatiska. Slutsatsen var, att barn skulle skötas av EN (kärleksfull) person tills de var 3 år gamla, då utvecklade de empatin som varar livet ut. Visst kan det finnans andra personer i barnens liv också, men denna ena person skulle jämt vara närvarande, barnen kunde lita på det.
SvaraRaderaJmf psykopater, många har varit fosterbarn i olika hem sedan födseln. Dåligt början, dåligt slut.
Det är väl konstigt, att man inte få ta kattungar eller hundvalpar från deras mammor innan de har nått en viss ålder (ca 3 år räknad i människoålder)för annars utvecklar de stereotypier=störda beteenden. Med människor får man göra vad som helst och ingen frågar hur blir det i följden.
Klok, anonym!
SvaraRaderaJag kan utan vidare skriva under på Hakelius artikel och Anonyms kommentar ovan. Vi kommer att få skörda mycket elände i framtiden på grund av dessa experiment med barnen och med dagis redan från späd ålder i bland annat genusvansinnets tecken. Just bristen på empati blir en svår nöt att kläcka. Min egen erfarenhet av detta ligger sådär tjugofem år tillbaks i tiden, men redan då gällde det att barnen skulle skrika, bråka och slåss och ta plats. Då givetvis på någon annans bekostnad. Min son som var uppfostrad från början att visa hänsyn och vara snäll mot både djur och människor var givetvis ett problem för pedagogerna på dagiset. Vi blev kallade till samtal för att de trodde på fullt allvar att det var något fel på honom. Han blev bland annat beskylld för att ljuga när han berättade om sina djur och vad annat han hade där hemma. När vi lätt kunde bevisa att det var sant det han sa, blev det bara ett surt "jaha, då får vi väl tro på det, då" från de "högt utbildade" pedagogiska fröknarna. Sagt med många undertoner i mening att vi ljög nog allihop. Jag var skeptisk från början och blev alltmer övertygad motståndare mot den statliga uppfostran som bedrevs då och som nu har fått ett mycket farligt inslag i och med ett allt vansinnigare genustänkande. Mer finns det säkert att säga om denna "hjärntvätt" men det får anstå.
SvaraRaderaSkogis.
Resultatet beror väl i hög utsträckning vilka "dagisfröknar" som barnen får? Kan bara konstatera att "vi" har haft tur med helt underbara "dagisfröknar". Lysande och underbara människor, men som sagt tur som en klockarkatt(?). :-)
SvaraRaderaTur ska man ha, i allt. Änglar finns det överallt, även på dagis. Jag var mer ute efter dagis som statligt styrd företeelse/institution än enskilda människor, även om mitt självupplevda exempel kanske visade på annat. Min mening är dock att det finns för många styrda, möjligen vilseförda pedagoger på dagis. Kanske flockas de mest i huvudstaden, kanske beror det på var de skolats.
RaderaSkogis.
Håller med Skogis! Alla barn är inte lämpade för dagis, alla fröknar är inte heller lämpade för dagis. Men i den bästa av världar blir det en sällsamt lycklig kombo.
SvaraRaderaMina tre söner har haft mor flygande på halvtid plus barnpojke, de lärde sig allt om hur man leker, tar hänsyn, visar respekt, omsorg och kärlek och roar sig själv, men var däremot otroligt dåligt förberedda för den hårda världen med vassa armbågar och den brutala -jag först -mentaliteten.