lördag 9 mars 2013

Det allra viktigaste kostar noll kronor.

Britta Svensson:

-"Självklart är barn människor, och får finnas. Men jag skulle vilja lyfta frågan till hur föräldrar hanterar sina barn i det offentliga rummet. Och varför det är så osvenskt med artiga barn."

När jag jobbade som flygvärdinna mötte jag dagligen ensamåkande små barn som pendlade mellan mamma och pappa. Det fanns bland dem veritabla skräckfigurer, barn som väckte ens omedelbara antipati och ovilja genom att kräva saker, trampa på och bete sig vedervärdigt mot alla  vuxna och barn runt omkring, uppträda som om de var de enda på jorden, och aldrig hört talas om ordet tack. Sen fanns det andra, små sagolika varelser som lockade fram det allra, allra bästa i omgivningen. Gissa tre gånger vilka barn som bjöds läsk, kanelbullar och massa positiv respons och uppmärksamhet.
Sånt är livet som Lindblomskan sjöng.

Och jag ruttnar verkligen på dum-dum-föräldrar som inte förstått att det enskilt värdefullaste i livet, de kan ge sina barn är ett uppförande och sätt som gör det lätt för andra att älska dem.

2 kommentarer:

  1. Ajabaja Carina, nu "tvingade" du mig att läsa Expressen. :-)

    Det är inte ofta jag håller med Expressen men; "En ung vuxen som kan elementära artighets- och etikettregler, kanske till och med haft förmånen att träna på dem sen barndomen, har så mycket större chans att klara sig bra i livet än den som väcker antipati genom sitt sätt att bete sig" kan jag inte säga emot.

    Undrar förresten vad Britta Svensson skulle säga om; "En invandrare som kan elementära artighets- och etikettregler, kanske till och med haft förmånen att träna på svenska språket, har så mycket större chans att klara sig bra på arbetsmarknaden än den som väcker antipati genom sitt sätt att bete sig"?

    (Ett bra sätt att testa etiken i sina åsikter är att byta ut subjekten; unga vuxna mot invandrare, män mot [valfri etnisk grupp], osv..)

    SvaraRadera
  2. F´låt, Argus, men när det nån gång kommer nåt vettigt så kanske det inte är fel att visa det. Om det nu kan ge tidningen nåt slags vink om vad som anses värdefull läsning?
    Jag gör ofta som du, läser och byter ut subjekten, bara för att svindla över absurditeten.

    SvaraRadera