måndag 21 januari 2013

När man måste ta steget, måste det få vara väl förberett.



Att vara tvungen att skicka sin livskamrat till himlen är mycket, mycket plågsamt. Nästan det mest plågsamma. Ibland behöver man en varsam och milt ledande hand.

Men.

Berättelsen i sydsvenskan idag kände jag igen. Våra hundars veterinär har berättat  för oss om angiverisystemet som veterinärer underkastats genom stasilagar i vårt Sverige, och polisens oväntat effektiva, kraftfulla, myndiga och flinka ingripande.

Man kan som veterinär välja att smyghandla på ett medmänskligare och barmhärtigare sätt, har vår veterinär berättat, men även i denna yrkesgrupp finns det hjärtlösa autokrater.
Mitt råd till alla som läser den förkrossande berättelsen, välj veterinär med noggrann omsorg. Och välj över huvudtaget i dagens samhälle att omge dig med garanterat kärleksfulla och hundra procent trofasta människor.

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Man blir onekligen imponerad över hur bra tjänstemamnnasamhället kan fungera... när det passar. Annars går det bra att blunda med bägge ögonen. Lika lite blir man imponerad över hjärtlösheten från samma samhälle. Onekligen undrar man om samma nit tillämpas överallt där det bättre skulle behövas. Det är upp till var och en att lägga in sina tankar där. Man blir så ledsen och illa berörd när det dyker upp den typen av händelser. Och att de helt överskuggande problemen i msm och i det politiska livet främst gäller nätcensur, "hatsajter" järnrör och liknande. När jag läst artikeln i fråga utbrast jag spontant, "fy fan vilket samhälle vi lever i". Följt av en lång rad av invektiv. Det är milt uttryckt frusterande att se vansinnet på flera nivåer och fronter och känna hur maktlös man är. Att inte kunna göra nåt mer än att rösta rätt. Hur mycket hinner inte förstöras innan valet? Att tala med arbetskamrater och goda vänner som (av artighet?) håller med om vansinnet, men som inte egentligen verkar bry sej. Folk i gemen verkar inte bry sej. Vi/de som bryr sej demoniseras, förlöjligas och förminskas. All heder åt de som orkar. Jag själv sviker emellanåt. Vansinnet står mej långt upp i halsen. Nå, sinnet rann över igen, det blev lite mer än tänkt... som vanligt.
    Skogis.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att vi inte har en susning om vad som händer ovanför oss i kontrollsamhället. Att majoriteten föredrar att sova är förutsättningen för de maktgalna. Men, se upp med dina hundar, Skogis!

    SvaraRadera