Just hemkommen från hundlekplatsen.

Jag går aldrig promenader med våra hundar, deras fria liv på ön gör att de ställer sig helt frågande till koppelvandrande. Så det får en stark Björn med stort tålamod göra.Själv åker jag  till hundlekplatserna och låter hundarna rasa fritt och lära sig hundspråket.

Om man där möter en annan hundägare som oroligt frågar:

-Är dina hundar, hanar eller tikar?

Då vet man att hundägarens hundar har ett eller annat ohanterligt problem med att leka med andra hundar. 

Zäta och Zudden kan leka med alla friska hundar, men inga blodtörstiga bestar och löptikar. Det är juste att inte komma in i lekhagen med mördarhundar och väldoftande honor, det är ett ansvar man har mot andra mattar och hussar och hundar. Annars är jag imponerad av, och avundsjuk på, de fyrfota vännernas  möten och deras instinktiva reaktioner. Dom närmar sig varandra i bästa fall med försiktighet i hagen, nosar på varandra som hundar gör, och bestämmer sig direkt med några nossniffningar för om vederbörande är en glad lekkamrat, som man kan lita på, eller nån man absolut ska undvika för resten av livet.

Dom tar aldrig miste.

Tänk om människolivet hade varit så enkelt.