.jpg)
Jenna Miller en student i Utah har gjort big business på att sex dagar i veckan hyra ut små mjuka helt bedårande gosevalpar timvis. På den sjunde dagen, söndagarna ,får de vila sig.
- Många stressade studenter behöver en liten valp, men har inte själv möjlighet
att ta hand om dem i sina hem eller lägenheter, säger Miller,
som får valparna från familjer som impulsshoppat dem,
och sen inte kan ha kvar dem.
Hmmmmm. Me no like.
Om man nån gång själv har hyrt ut nånting till okända,
videofilmer, böcker, bilar eller rum,
så vet man att det ibland görs bizzarra saker av de som hyr med det dom hyr.
Små valpar behöver konnekta med sina ägare och få känna sig älskade, omhändertagna, få lära sig massor, och känna sig trygga..
Vad är nästa grej? Babysar att hyra, tills de gråter eller bajsar på sig?
Det känns spontant väldigt fel. Vad händer med de stackarna när de börjar bli vuxna? Avlivning... som det så ofta sker i våra djurparker, hemska tanke. Det finns hur mycket som helst att undra över. En bra grej kan ju vara om tillräckligt många fäster sej vid valpen och köper den, men det är väl inte alltför många som gör det. Sitter här med en D/S gårdshund i knät och försöker se var de olika bokstäverna på tangentbordet finns. Många felslag blir det. Den andre sitter på golvet, grön av avund, så svart-vit han är. Inte fanken kunde jag hyra/låna ut någon av dem. Åtminstone inte till någon jag som inte kände väl. Men, kanske är det en vällovlig gärning, gjord i bästa välmening. Jag ser lite misstänksamt på den sortens affärsverksamhet och kan bara hoppas att det går bra för valparna.
SvaraRaderaSkogis.
Kan inte ens lämna mina hos vänner. Mest för att jag själv inte står ut i fem minuter utan dem. I fjor var jag borta med mamma på Kanarieöarna, det var de första dagarnas abstinens som var värst.
SvaraRaderaMen så mysigt ni har det, är en kelnare än den andre? Så har vi, Zudden är mitt speciella gosehjärta, men Zäta är min galne tokdarling.
Kan vara avundsjuka hundarna emellan. Dagsformen och vem hinner först. Annars är det så att vi har hur många tuggeben som helst, men det är bara ett som gäller. Det tuggeben som den andre har, givetvis. Då tar den som har rätt ben ofta "skydd" hos mej och tuggar hejvilt medan han närmast "hånler" mot den andre hunden. Några minuter senare kan rollerna vara ombytta. Något frustrerande är det när detta sker när jag/vi ligger i sängen med en vilt tuggande hund under täcket medan den andre gör vad han kan för att komma åt denna läckerbit. Inte så sällan hamnar både hundar, ben OCH täcke på golvet i den bataljen. Inte populärt vare sej hos mej eller sambon. Klarvakna och med hjärthelvetet på högvarv är väl ordet. Mycket rytande och snabb bäddning och i bästa fall kuschade hundar, så kan man åtminstone försöka somna om. (Jag är i alla fall kuschad och ligger stilla och tyst när sambon ryter till... ibland gäller detta även hundarna, dit jag för övrigt också räknar mej vid dylika tillfällen).
RaderaSkogis.
Åh, så roligt du beskriver, Skogis! Känner igen det där med hånleendet! Fast hos oss är Zudden mer lik mig från barnaåren, tog nån le unge min spade så grävde jag bara med händerna.
SvaraRaderaKanske just därför tänker jag inte låta nån annan ta mitt land, som vuxen.
Björn skulle nog vara överlycklig om han räknades på samma skyhöga älsklighetsnivå som hundarna.....
He-he, nå vad gäller älsklighetsnivån så är den nog närmare fryspunkten just då. Skogis.
Radera