Ölandsdårarna igen.

Har redan skrivit om bedrövelsen. 

Men TV-reportaget eldade upp mig på fredagkvällen så jag sitter här med andnöd.

Kommunalrådet Lisbeth Lennartsson, C, går främst i den stora pudel-processionen Hon vet inte hur hon ska kunna buga sig, bocka sig och be om ursäkt för utbildningschefen Lars Bylund.

Som skämt ut hela Öland.
Och hela Sverige.

Genom att vara den ende - som begåvats med mänsklighet och har sunda förnuftet i behåll:
-"Jag tycker i alla fall inte att det är mer osunt att föräldrarna själva lagar den mat som de tror att barnen mår bra av än att vi ska skicka upp kroppkakor och sånt från något centralkök i Borgholm och tro att det skulle vara bättre."

Det ÄR en speciell situation och unika omständigheter, det måste gå att vara flexibel, småskalig och handla utifrån de förutsättningar som finns. Det betyder inte att barnen måste bli utan mat!!
I TV-reportaget ser jag människor som undkommit dödsriket på jorden, de springer lyckligt runt de röda stugorna i nya vinterkläder, föräldrarna sitter tryggt med fötterna på bordet och försörjningen står svenska skattebetalare för.
Men det finns ett stort cumulonimbusmoln på deras rosenröda frihetshimmel.

Svensk ämbetsmannavälde har nämligen nått sitt multipla klimax.
Här drittes det i att de nyanländas föräldrar sitter hemma och rullar tummarna, att familjerna erhållit pengar för mat, här ska det ätas på skolbespisningar.
Amen.
Och lyckligtvis har TV-kamerorna inte haft några problem att hitta beskyddade överlevare från Assads blodigaste bad, som buar ut sitt nya demokratiska frihetsland för att dom är så  väldigt, väldigt - hungriga.

SVT