Varje dag är en tröttsam vandring bland människor som inte vågar säga vad de tänker, tycker och känner där längst inne. Man måste vara försedd med hyperalerta antenner för att ana vad som döljer sig bakom ett pokerface som bara uttrycker vad som förväntas.
Så in i fasen boring.
Så in i fasen komplicerat.
Så in i fasen oärligt.
Därför var Magnus Uggla min vederkvickelse ikväll!
Ett av mina livsmantran är att det finns tusen miljoner sätt att säga saker på, lär man sig att uttrycka sig rakt, öppet, ärligt - utan att stöta, störa, såra eller smärta nån, då har man lyckats.Ikväll upphöjer jag Magnus Uggla till det karga språkets och den äkta känslans överdängare.
Det är bara en helt och hållet o-grisig formuleringsekvilibrist som kommer undan med smått skabrösa hyllningar till en kvinna, genom att berätta om sina våta ungdomsdrömmar, och dessutom kalla henne för runkobjekt mitt i familjeundehållningen en lördagkväll.
Att sen aftonbladet frågar läsarna om Magnus Uggla upplevts som sexistisk eller smickrande är bara ett bevis på den svenska totalitärfeminismen.
Dom flesta verkar hålla med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar