Norska FRPs Christian Tybring Gjedde har skrivit en mycket tankeväckande huvudsats om den lättsinniga invandring som sker i våra länder.
Vems ansvar är det att stora delar av världen lider?
Och är vår hjälp i form av massinvandring annat än kortsiktig och emotionell?
- Var och en av alla vi möter har sin egen historia att berätta. De fascinerar, de väcker omsorgen i oss, och de överväldigar oss.
Men jag blir ledsen och trött på mitt lands regering, vår harmoni och vår välfärd framställs som om den kommit till av en tillfällighet. Och på det faktum att "vi har" omedelbart ger andra rätten att kräva rätten till vår välfärd och vårt samhälle.
Det vore naivt att inte begripa att den västliga friheten och välfärden lockar miljoner människor i Afrika och Asien, men jag saknar en realpolitisk värdering.
Invandringen i sig är oerhört kostnadskrävande, så hur många personer kan vi ta emot utan att det välfärdssamhälle som vi känner idag, bryter samman.
FRP och jag ser det som så: om det inte är humanism att efterlämna ett omsorgsfullt välfärdssamhälle till våra barn, till nästa generation, vad är då humanism?
avpixlat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar