Idag blir Fredrik Virtanen kinkig. För att tiden sprungit förbi honom.

Den mannen har inte alla tangenterna på tangentbordet.

Förra lördagen skrev han ett helt sanslöst onyanserad och okontrollerat utfall mot Sveriges tredje största parti, och alla svenskar som vill tala och resonera om invandring och integration.
Han trodde naivt nog att alla hans vänstermuppstenkastarvänner skulle fylla hans inkorg med fjäskiga beundrarmail.
Men.
Resultatet lät naturligtvis inte vänta på sig.
Alla vi som är trötta på obildade och enfaldiga glappkäftar, och som vägrar låta aftonspånans megafoner kalla oss för rasister gick givetvis till storms.
Virtanen och hans tidning är bakåtsträvarna som missat att det hänt nåt, så enkel och endimensionell är inte världen längre att alla som inte tycker som aftonspånan är rasister.
Vi vägrar givetvis, och reser oss från deras förtryck.

Och då blir Virtanen kinkig.
Och kissnödigt "rädd".


Han beskriver sig själv som "en storögd pojke som bara ville vara hjälte".
Patetiskt.
Ge mannen en slickepinne.