Lisbeth Schön, HD, aftonbladet och många andra njöt hejdlöst av politruken Schermans

Sommarprogram igår.
Jag skulle aldrig ägna en halv sekund åt att lyssna på Jan Scherman, jag uppfattar honom som obehaglig.
Så hans Sommar, precis som övriga sommarpratare i år, lockade mig inte.


Men.


Jag förstår att den gamle kommunisten Jan Scherman enkelt plockade billiga poäng med sitt avslöjande om en Bonnier, som varit "klumpig", nog att vädja till honom om eftertanke och omsorg om en förtvivlad kvinnlig god vän, vars sedan länge döde far skulle hängas ut som nazist i TV4s Kalla Fakta. 
Riskerna för att krypa till just Scherman med en bön om mänsklighet är dock pyramidala.
Ty.
Familjen Bonniers och kungafamiljen är i detta annars så lättkränkta land två ovanligt lovliga spottkoppar på redaktionerna.

 Sommar får mycket gärna bli personligt, men personligt är inte ekvivalent med hämndlysten.

 Varje pratare borde se sig för god för privata vendettor, och att ge en vinklad politisk skildring av ett mycket komplext dilemma.

Lita aldrig på en hämndgalen kommunist med mediemakten i händerna.

HD aftonbladet HD