many miles away from home - men nu drar jag!!.JPG)
.JPG)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Hoppas nu att du överlever sista etappen.... Det skall nog gå bra,har du klarat södra delen av landet,lär du klara östra...
SvaraRaderaUnder din världsomrundning har inget oförutsett inträffat i Absurdistan..Kriminaliteten har som vanligt accelerat,och antalet "okända" förbrytare dagligen ökat...
Möjligen har Skolbränder och Våldtäkter,tagit sig några steg upp på listan..Men veckans stora sensation var ju "den byxlöse mannen i 60/70-åldern",som förgrep sig på ett oskyldigt lamm på Listerlandet ...Välkommen tillbaka på din fredliga Ö !!
Lycka till på hemfärden. Hoppas att ni, mitt i mindre trevliga erfarenheter, även hade några mer trevliga upplevelser under er resa här i Skåne. Jag studsade till lite när jag läste om er vistelse i Ystad. Du nämnde något om en Subba. Först trodde jag ni hade mött Gudrun Schyman, men insåg snart att det gällde er Subaru. Tänk så fel det kan bli. På tal om Gudrun hörde jag att hon nu vill göra karriär inom EU. Har vi inte tillräckligt med Sverigefientliga extremister där redan?
SvaraRaderaVar själv på en utflykt här om dagen. En årlig, nästan traditionell och definitivt för mej, en nostalgisk utflykt. Upp genom Småland på varierande, slingriga vägar. Vidare mellan sjöarna och rundade Vättern. Sen genom Motala för att till sist hamna på Omberg. Det egentliga resmålet. Följer en liten slingrande väg med branter ner mot Vättern och med flera små rastplatser längs med den smala och enkelriktade vägen. Sen genom Gränna och en vacker motorvägsträcka söderut. Det blev lite mer reseskildring än jag tänkt, men det kan kanske inspirera någon till egna små utflykter. Men visst är det skönt att komma hem igen, även om det bara som i mitt fall var fråga om en lång dagstur. Skogis.
Skogis...Den resan skulle jag också gärna ha gjort,ännu en gång..Minns kort efter kriget,när vår familj i en Ford Eifel 38:a,åkte till Hedemora..I stort hela sträckan var backe upp o.ner och krökar varje hundra meter..Tror att det var delar av dessa "riksvägar",som du nu for fram på..På den tiden fick man beräkna en sådan långresa,till minst 2 dagar..Därtill var en asfalterad sträcka svårare att finna,än att lyckas få syn på en Varg !!I bland blir man rent av nostalgisk,när man tänker tillbaka,att Medevi Brunn,(kort efter Motala) var en av landets största och mest välkända turistplatser..Lägg därtill att man med egna ögon,fick skåda dessa gamla fina byggnader !!
RaderaAnledningen till min nostalgiska resa är ju att jag under några år jobbade på Luxor i Motala, nu saligen avsomnat. Körde runt i trakten en hel del på den tiden. Passerade ofta vid Medevi Brunn, dock var jag inte inne i byggnaderna. Matpriserna var nog för höga för mej. Det fick bli mindre matställen vid Varamon när jag skulle slå mej lös. Det fanns speciellt ett ställe där de hade jättesmarriga köttbullsmackor.
RaderaNumera går ju stora vägen helt förbi Brunnen. Ibland var jag uppe vid Övralid och drack kaffe och beundrade omgivningarna.
Jag är också en stor beundrare av gamla vägar. Små, oftast småländska grusvägar som slingrar sej fram genom granskog och små fält och små (och större) gårdar är hur trevliga som helst att sakta glida fram på. Dock är de ju inte alltför vanliga nuförtiden. Sen försöker jag alltid hitta de gamla sträckningarna av t.ex. E4:an, Jönköping söderut. Inte alltid helt lätt med tanke på alla ombyggnader när motorvägen byggdes. Men, de flesta sträckorna har jag hittat. Trevliga att köra på när man inte har alltför bråttom. Skogis.
Skogis:
RaderaSka tipsa dig om en annan mycket naturskön sträcka..du ansluter till gamla Riksvägen, norr om Halmstad.Denna slingrar sig sedan utmed alla de små kustsamhälle enda upp till norra Halland..For denna sträcka i början av 2000-talet,och den var i stort likadan som på 50-talet..
Det måste jag prova. Har nog kört någon del av den. Började då i Laholm, men förlorade mej efter Halmstad någonstans. Skogis.
SvaraRaderaSkogis:
SvaraRaderaÅk förbi Halmstad Flygplats,sen riktning Gullbrandstorp,Skreavägen,Ginsleden etc...fram till Varberg..
Vilken underbar resa på Memory Lane ni bjuder oss på idag, tack! Körde Helsingborg - Stockholm på fem timmar idag, inklusive en snabb-brejk på burgar-kungen, eftersom jag hade en hungrig 1.90 meters son i bilen denna gång. Så just nu känner jag inte för mer rattande, men ska gärna spara tipsen till framtiden.
SvaraRaderaHalmstadtrakten är underbar, och Omberg tillhörde mina trakter när jag var ingift med sönernas pappa från Vadstena.
Kör aldrig till Stockholm. Har inte hänt sedan motorvägen har blivit utbyggd så här långt. Men det känns som om du körde på rätt bra för att klara det på fem timmar. Hann "grabben" verkligen bli mätt? Skogis.
SvaraRaderaNä va ska du hit o görra? Som skåningar säger!!
SvaraRaderaMitt restips; stek en påse små fina delikatessköttbullar, lägg i en skål, och ät som godis - mycket godare, och hjälper mot söners hungriga magar!
Har i all enkelhet en erfarenhet åt det hållet. Fast bara när det gäller köttbullarna. I övrigt hoppas jag att inte alltför mycket stämmer in på din resa.
RaderaUnder en fest för mycket länge sen föll en festdeltagare så illa att han slog en armbåge ur led. Efter viss övertalning gick han med på att följa med in på akuten. Kanske mest för att det var "groggarmen" som gått ur led. Som färdkost medtogs en stor skål köttbullar och en liter, från Danmark insmugglad, vodka. Förutom min stackars sambo, var det ett glatt sällskap som dök upp på akuten på Helsingborgs sjukhus. Där möttes vi av professionell, kanske lätt luttrad, personal. Problem med att bedöva en innan dess, redan bedövad person. Men det löste sej och om jag kommer ihåg rätt så kom vi lyckligt hem via hala vintervägar. Färdkosten tog slut under färden och alla var lyckliga och glada. Förutom min sambo. Hon var nog mest lättad över att alla överlevde och möjligen lätt irriterad över alla goda råd vad gällde väglag och framförande av motorfordon. Skogis.
Det låter som en riktigt häftig brakfest, Skogis!!
SvaraRaderaBackseatdrivers? Nix pix.
Lätt dragna backseatdrivers? Icke sa Nicke!1
Lätt dragna?! Men roligt hade vi, då. Kanske inte dagen efter. Tror inte jag fick någon middag serverad, precis. Men allt är förlåtet (tror jag).
SvaraRaderaBackseatdrivers, jag kan bara hålla med om att det är ett irriterande ofog. Men då, när det hände... fyra välväxta killar i en mycket liten Golf på blixthala vägar som plågade min sambo med allsköns råd om hur man bäst körde så fort som möjligt. Köttbullarna höll ju på att ta slut. Men hem kom vi, även om det inte var vår förtjänst. Skogis.
Sambon verkar förtjäna medalj av ädlare valör!!
SvaraRaderaHon verkar dessutom behagligt befriad från långsinthet.
Om jag kommer ihåg rätt så skakade hon mest på huvudet åt dessa stora barn. Hade det hänt något liknande idag så hade vi nog blivit utslängda i snöstormen, utan pardon. Toleransen ändras kanske med åren. Även gränsen för vad man tål, enligt min erfarenhet. Hennes gräns minskar och min ökar. (Min bedömning). Anpassning till situationen gäller numera. Men en medalj för lång och trogen tjänst, okej, det är hon absolut värd. Jag vet inte om mina små anekdoter är av något allmännintresse, men det får jag väl bjuda på ändå. Alltid är det väl någon som ler igenkännande. Skogis.
Radera