är så mycket så det går nästan inte att beskriva, men överraskningseffekten går inte av för hackor!
Gårdagens gäster gav sig av från Stockholms City iklädda regnkappor och med paraplyer, och går i land här en stund senare - i solsken!
fredag 1 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men nu måste ni surra fast allt löst Carina..
SvaraRaderaEn orkan,som jag inte kan erinnra mig från någon 1 juni,sveper just över Västkusten !!
Troligen fortsätter den i riktning baksidan...
Vi har den redan i nacken Lars!!
SvaraRaderaInga fler kunder den här veckan, puh.
Hållt daij i agebrädan!
Jag vet för jag är ju född och uppvuxen i skärgården under 50-talet. Men det var inte bara mera solsken, det var bra mycket mer av arbete ute på landet. Examensdagen slapp vi väl arbete min 2 år och nio månader äldre broder, men redan dag två så väntade vedklyvningen på två enorma högar tyckte vi nog då att de var. Det var i vart fall en stor del av eldningssäsongens energi som låg där och väntade på vår energi. Idag skulle ingen sätta en yxa i händerna på varken en 11åring eller en åttaåring, men nu var det 1957 och framåt, så att från avslutningen omkring 7 juni och fram till midsommar stod vi där och klöv ved med ett längre pass på f.m och ett kortare framåt e.m. Då blev det inte så mycket tid över för rackartyg, när vi också skulle ta upp och sätta nät för hushållsfisk också. Skulle man kunna husera dagens invandrarungdomar på vårt sätt, eller skulle dom börja slåss med yxorna, och hur skulle det gå med näten och ryssjorna och roddbåten? Undrar en inte bortskämd som pojke som numera får gå som oldboy? Hur hade ni det i barndomen, berätta det gärna för farbror Olli. Han vet nämligen att han inte var ensam om att dra sina strån till stacken. De flesta hade det som vi. Men så lärde vi oss att är det något man vill ha, så får man jobba för det.
SvaraRaderaDet finns fortfarande en del av oss kvar, mer eller mindre aktiva, som var med på den tiden. Det du beskriver med vedhuggning etc. slapp jag. Men var med efter förmåga i höskörd, att plocka päror (potatis), att springa i vägen för tröskefolket, att hjälpa till att nacka bedor (sockerbetor). Nu ser man på det med varm nostalgi, men då var det ibland lagom roligt. Utom tröskningen, det var bara roligt. Tuffande Bolinder Munktell-traktor och stationär tröska och rör och människor överallt. Skrik och tjo o tjim när mössen flydde vilt ur nekarna (kärvarna)för att inte hamna i tröskan. På dialekt hette/uttalades nekarna faktist negrerna, hur skulle det ha gått idag? Inte så bra, tror jag. Anmälan till DO direkt. Men det var årets höjdpunkt på gården för egen del. Att en tidig morgon i soldis få följa med ut och flytta kreaturen som på den tiden inte gick fritt i en inhägnad, utan stod tjudrade i en lagom lång kedja. De måste då flyttas morgon och kväll. Att hjälpa till att fylla vattentanken och hjälpa till med att kånka vattenspannar till varje ko och häst. Nu var det ett mindre lantbruk och inte mer än omkring femton kor och några kalvar. Men det tog sin tid. Det var ett hårt och slitsamt liv för de alla som hade det så. För en ung grabb runt tio, elva år var det ju inte fullt allvar, utan mer en känsla av att kunna hjälpa till lite grann, att känna sej behövd. Tänk känslan första gången man fick prova att köra traktorn. Det var till att kasa ner från sitsen för att koppla ur och att kunna stanna. Servostyrning och servoassisterad koppling var väl inte ens påtänkt för den sortens maskiner, då. Men känslan... den kommer jag fortfarande ihåg. Nu är jag ju väl medveten att den tiden kommer inte tillbaks och det är nog inte ens önskvärt. Men den tidens värderingar tror jag att vi hade behövt lite mer av. Skogis.
RaderaCarina sååå himla fint du har det.
SvaraRaderaJag älskar havet.....vad gör jag här(Malmö)?
Eva-Marie
Eva-Marie, du har havet! Fråga inte vad du gör där - utan vad dom andra gör där. Dom som har krossat idyllen och gjort den till ett levande helvete för alla.
SvaraRaderaOlli och Skogis, vi fattar alla vad som krävs för att bli en god människa med sunda värderingar. Mina sommarjobb och mammas väckningar lärde mig. Hon tog tag i vänster stortå och sa: "Arbete befordrar hälsa och välgång, och hindrar många tillfällen till synd.", och släppte inte stortån förrän jag hade visslat, sen var det bara att sätta sig på cykeln, cykla en mil, luka betor, eller jobba i växthusen med krysantemum, gurkor och tomater.
Hos gällde också, har du gjort fel så erkänn och ställ till rätta, så kan du komma undan - men ljug för baskemig INTE.
Idag är jag visserligen mordisk om nån rör min vänstra stortå, men så tacksam för min moral, och att vara mot andra som jag vill att dom ska vara mot mig.
Olli, nu hugger vi ale till ålrökningen och ved till bastun, men el får vi från solcellerna och vindkraftverket, så en kulingdag som som denna behöver vi inte lida brist, puh! Nät lägger vi ibland för skojs skull, inte som för fem år sen då vi lade nät varje dag för fångstens skull. Skarv och säl ser däremot mätta och välnärda ut!!!