fredag 11 maj 2012

Igår gav jag upp.


Jag hatar att ge upp. Och jag hatar att skriva att jag ger upp.
Men igår såg jag för en gångs skull allt i nattsvart.
Var inne på den modiga  Bahareh Anderssons protestlista mot att svenska skolor med regeringens goda minne hjärntvättar barn.
Och i skrivande stund har 339 - trehundratrettionio - ni läste rätt - endast 339 (!) svenska människor orkat gå in och stödja denna för barnen och Sveriges framtid så livsviktiga appell.
Hade förväntat mig minst tre miljoner underskrifter!!
Vem kan INTE skriva under, och VARFÖR inte?
Ändå lade jag ut länken på min facebooksida, och - inte ett enda LIKE, eller intresse.
Däremot massor med like på en massa alldagligt trams.

Allt är för galet och utanför min möjlighet att påverka.
Så jag tänkte att nedbruten och uppgiven, kanske inte är så dåligt i alla fall.
Processen hit var vidrig, men trots allt finns det en ny dag när allt trasigt har gått att laga.
Så.
Idag tar jag nya tag.
Börjar med att länka till föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, som anmält Jönköpings Kommun för särbehandling av elever för att den kontrollerar och begränsar ungas liv och livsval.
De har också all min stora beundran.

8 kommentarer:

  1. Jag förstår din frustration. Inte ens en så självklar sak som att kräva att barn ska ha rätt att bli en del av det samhälle de lever i vågar människor ställa upp på.
    Det finns nog inget räddare folk än det svenska. Hela västvärlden präglas av feghet, men Sverige går nog i täten.
    Islam är som skolans värsta mobbare som alla viker sig för av rädsla för att åka på en propp.

    SvaraRadera
  2. Tack, Anna, behövde dig just idag.

    SvaraRadera
  3. Hej, jag förstår din uppgivenhet!
    Den unika svenska dumhetsdyrkan med klonade åsikter har urartat till att vi blivit ett av världshistoriens fegaste människosläkte där ingen vågar sticka upp från konformitetens mantra. (Fast alla i sanningens namn inte alls tycker lika… )
    Att skriva sitt namn och TYCKA något kan vara farligt! Du ger då tillträde till de som inte delar din åsikt att kalla dig för de mest fasansfullaste skälsorden och, om det vill sig riktigt illa även misshandla dig fysiskt. (Jo, man får ju skylla sig själv om man inte tycker som alla andra…)

    SvaraRadera
  4. Hej anonym, just så kändes det, låt fegisarna ha det, typ...! Tack.

    SvaraRadera
  5. Jag kan bara säga att jag gillar i princip allt du skriver på din blogg och jag känner mig också hur uppgiven som helst. Det är nåt allvarligt fel på det här landet, hälsningar från Kim Pettersson

    SvaraRadera
  6. Så glad att du hörde av dig, tack Kim!
    Skriv gärna om du har motsatt tankar, jag behöver lite mothugg!
    Sverige hälften fegisar och hälften uppgivna rebeller?

    SvaraRadera
  7. Jag hade problem att komma till petitionen på flera datorer.

    Det var först den femte eller sjätte jag provade som jag kom in. Så det kanske är ngt med serverinställningen på vissa datorer.

    Nu har jag skrivit på i alla fall!

    SvaraRadera
  8. Bravo Jenny, över 400 nu! Men undrar om inte dina enträgna försök, kan vara anledningen till så få namnunderskrifter?

    SvaraRadera