Idag har jag tvättat och polerat fönsterna på ön, överallt, och in emellan alla rutorna och spröjsen, hej och hå.
Små och stora kryp som kom i vägen - sorry, en sista hälsning och mina kondoleanser - turligt nog har jag ingen hysteriskt tjejig skrik-spindelfobi eller skräck.
Men jag hörde hela tiden kompis Kajsa, som med en djup bekymmersrynka mellan ögonen, allvarligt dömer mig som djurdräpare.
Man kan säga att hon tycker att jag är en lägre stående varelse.
I insektsbotten rent av, bland skalbaggar och tusenfotingar.
För om hon hittar en spindel där hemma i Frankrike, så kupar hon ömt händerna och bär försiktigt ut långbeningen i trädgården där den får leva til ever after.
Och detta för det enkla faktum att spindlarna var här på ön först.
Innan jag kom och klampade in med mina sprutande tvättattiraljer.
Och för att jag inte har någon som helst rätt att avliva kryp, och därmed störa balansen i deras lilla eller stora värld gömda i mina fönsterskrymslen.
Däremot har alla spindlarna Kajsas rätt att fånga in alla flygfän som är mindre än de själva i sina nät, avvakta till aptiten infinner sig och glatt smaska upp dem.
Även om flygfäna kom hit långt innan spindlarna.
Var finns rättvisan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar