Köksbordsrasism.

När sönerna gick i mellanstadiet fanns det en liten helt omöjlig niding som med vild ilska gav sig på allt och alla.
I ett samtal med klassens lärare, vred hon sina händer över vad hon kallade nidingfamiljens samtal över köksbordet. Läraren menade på att nidingens beteende sanktionerades av föräldrarna, vars von obenattityd sänkte alla andra på hela skolan som lägre stående.
Lillnidingen trodde alltså hela tiden att han gjorde rätt, och strävade omedvetet och konstant efter föräldrarnas bisarra gillande.

Med den storyn i bakgrunden funderar jag på Cedvanders exceptionellt råa antagonister och deras familjers köksbordssamtal.
– Gubben höll fast en av oss och vi slogs för att hjälpa vår kompis att komma loss, påstår de i förhören.
Pojkarnas version ­avfärdas dock som helt absurd av Carl-Erics vänner.

Den föraktfulla tonen om "gubben" som "attackerade", får mig att undra över de invandrade familjernas köksbordsattityd mot detta lands ursprungsbefolkning.
Inte så konstigt i och för sig.
När landets makthavare och etablissemang tävlar om att sänka oss etniska svenskar som rasistiska idioter helt utan människovärde, kultur och bakgrund, och som gillar att dansa små grodorna.

aftonbladet