Hur vill vi ha det i vårt sekulära gemensamma rum.

Naser Khader skriver i BT, om när han gick rakt i taket på ett shoppingcenter i Köpenhamn.

Khader kom gående mitt i centrumet, när han såg två muslimska män som lagt sig att be på varsin tidning som bönematta.

Khader blev provocerad, inte för att han har religionsskräck, flera av hans vänner ber fem gånger om dygnet - hemma.
Fine, det är deras ensak.
Men.
Nu undrar han:
-"Går det inte att vara mindre demonstrativ i utövandet av sin religion?"

Det verkar som om ortodoxa muslimerna rör sig bakåt, istället för framåt i livet, tiden och verkligheten.
Khaders förädrars generation var mer pragmatisk än de båda muslimerna på golvet, men om förädrarnas generation arbetade och inte hade möjlighet att be på alla tidpunkterna, så slog de ihop bönerna - och bad alla bönerna på kvällen.

På Muhammeds tid levde man inte efter klockan.

I demokratier är religion och tro en privatsak – och inget som utövas överdrivet och demonstrativt mitt ibland alla.
Och så bör det förbli.

Debatten har förstås fått många shoppingcentrum att vilja inreda särskilda muslimska bönerummen, i den allmänna muslimska eftergiftens tidevarv.
Och det är ju vansinnigt korrekt men korkat.
Om muslimer vill dra klockan hundratals år bakåt.
Varför i hela fridens namn ska ett modernt samhäller göra samma sak?