torsdag 3 november 2011

Tyvärr går det inte att kommentera på Newsmill om just den här artikeln.




- "Ingen rättssäkerhet för afrosvenskar efter ”slavaktionen” i Lund
Beslutet att inte väcka åtal mot studenterna bakom "slavauktionen" på Lunds universitet avslöjar att i Sverige existerar skydd mot rasism bara genom en falsk självbild av tolerans och öppenhet."

Det skriver Jallow Momodou och Kitimbwa Sabuni från Afrosvenskarnas Riksförbund, Mariam Osman Sherifay, Centrum Mot Rasism, Thabo Muso, Fd juriststudent vid Lunds universitet samt Barakat Ghebrhawariat från Förorternas riksdag, på Newsmill idag.

Ni som är så fantastiska, orasistiska, toleranta och öppna, varför börjar ni med ett grovt generaliserande och smutsigt påhopp på oss alla svenskar som rasistiska, falska, intoleranta och instängda?
Och varför tillåts vi inte föra dialog med er på Newsmill?
Då skulle jag ha velat berätta för er att jag tycker ni är helt ute i skogen med ert överfall på mig, mina landsmän och mitt land.
Jag är född i Sverige, har levt här förutom några år som emigrant i USA, och mer solidariska, öppna, gästvänliga och toleranta människor lär ni inte hitta någon annanstans på detta klot.

Ni är ju här, hur kommer det sig? Valde ni själv, och varför just Sverige?
Menar ni att inte förrän ni kom hit, så upptäckte ni vilka ynkligt intoleranta rasister vi svenskar är under ytan? Hur står ni då ut? Varför väljer ni inte ett "bättre" land med finare människor att leva era liv i, det måste väl vara ett skäl viktigare än nåt annat, att fly undan rasism?

Ni talar om FNs stadgar i samma andetag som "nidbilder" på kinesiskt godis, spex med målade svarta ansikten, kakor som är döpta efter ett ord som vi lärde oss för längesen, och en rolig fras för att inte ha alla knivar i lådan.
Det är genant, mycket genant, att ni här i detta fria öppna land sitter och ojar er över och gnäller om saker som inte överhuvudtaget har något syfte att såra eller vara fientliga.
Som att gnälla över en liten finne på näsan, när andra genomlider livshotande cancer.

I Sydafrikas apartheid hade inga färgade rösträtt, segregationen sträckte sig allt ifrån parkeringsplatser och parkbänkar till arbetsplatser och sjukhus. Stora skyltar angav vilken ras ett visst område var avsett för. Den som bröt emot segregationslagarna kunde få hårda straff. Immorality Act kriminaliserade sexuellt umgänge över rasgränserna. Alla arbetsplatser och anställningar var segregerade; alla höga poster och statliga arbeten var reserverade för vita medan de arbeten som ansågs opassande för vita var ofta reserverade för svarta.
Och här har ni mage att komma till vårt land och trampa på och förlöjliga upplevelser av blodig förintelse, förnedring och vidöppet rashat, som alldeles för många människor i generationer tvingats offra sina liv för!

Det finns klassiska teatrar med målade ansikten, det finns finska pinnar, det finns clowner med ansikten målade med vitt, det finns massor med skämt om norrmän och polacker, det finns snåla skottar, dryga skåningar, ja, hur många exempel på det som ni kallar intolerans, rasism och slutenhet.
Men som jag kan le storsint åt, för om jag inte gör det, utan håller på med ömhudat nonsens som ni gör, då blir det mycket, mycket svårt att leva tillsammans var det än må vara.
Det värsta av allt är att ni riskerar att förlöjligar hela denna livsviktiga fråga om allas lika värde, så den befarar att drunkna i era fånerier.

Får jag be om en liten smula distans, överseende och storsinthet.

12 kommentarer:

  1. Ja, dessa intellektuella giganter får Rosa Parks, Martin Luther King m.fl. att te sig som veritabla syltryggar. Det är heller inte första gången som Newsmill låter en infam debattartikel som denna publiceras utan möjlighet att kommentera.

    Och vad är en "afrosvensk"? En viking med Jimi Hendrix-frisyr? En svensk medborgare från Afrika? Arab? Somalier? Nigerian? Afrikaan? Afrika är som bekant en kontinent med många skilda etniska grupper.

    SvaraRadera
  2. Intellektuella giganter med ovanligt stora ömma tår.
    Precis som newsmill, som inte vågar släppa loss kommenteringen.

    SvaraRadera
  3. "Jag är svensk - alltså finns jag inte."

    Så enkelt, så vackert. Kommentaren uppskattas till fullo!

    /ingvar

    SvaraRadera
  4. Bravo Carina!
    Jag kan bara applådera och instämma ditt inlägg.

    /lilla jag

    SvaraRadera
  5. Vi är många,lila jag. Nu räcker det med tramset.

    SvaraRadera
  6. Jag tror på fullt allvar, efter att ha diskuterat med många sk "antirasister" att de inte ser bjälken i sitt eget öga.
    De tror på fullt allvar att de inte generaliserar när de säger t.ex. "invandrare känner sig..." eller "muslimer blir kränkta..." osv osv.

    Jag undrar hur djupt i psyket denna blinda fläck sitter. Det borde göras vetenskapliga undersökningar för det är ett fantastiskt intressant fenomen.

    SvaraRadera
  7. Är det nåt som händer när de passerar gränsen till Sverige? De tre på newsmill talar om dessa "sårande" små ord. Sårande? Tänk om vi alla skulle ropa efter myndigheterna varje gång vi blir sårade. Det är en del av livet, vi lever inte inbäddade i bomull, det måste nog dessa invandrare försöka lära sig.
    Men intressant det du säger Varg, om blinda fläcken. Jag inbillar mig att det är ett svenskt fenomen, att vi här är så överdrivet rädda för att såra alla som kommer hit att det blir en självuppfyllande profetia?

    SvaraRadera
  8. Ja, jag har länge funderat på vad denna, som man ju för en gångs skull med rätta kan beskriva som fobi, beror på. Den om att inte "kränka". Var kommer det ifrån? Varför är det bara vissa som ges martyrskapet "kränkt"?

    Som jag förstått det så beror mycket på att de som har makten över vad som "får sägas" offentligt, tänker som att den som "känner sig kränkt" är "svag" och då ska man automatiskt "skydda" dem. Denna ryggmärgsreflex kommer nog av att sverige länge huserat under socialistiskt styre. I den är man ju som bekant inte ansvarig för för sitt eget liv, allt styrs av "kapitalet" och "maktförhållanden" alla människor programmeras av "orättvisor" och kan därmed inte hållas ansvariga för sina handlingar.

    T.ex. en som rånar folk gör det för att han är i den sk "utanförskapen" För att han inte har samma chans som folk från Djursholm.

    Jag är inte svensk (trots svenskt medborgarskap som införskaffades i ungdomligt oförstånd) men anser mig efter 40 år här ha bildat mig en ganska bra uppfattning om den offentliga bilden av sverige, som skiljer sig ganska mycket (obs underdrift) från den bilden jag fått i verkligheten av svenskar som jag mött genom livet. Och den offentliga bilden har jag noterat vara av ganska sent datum. När vi kom hit som arbetskraft så utsattes vi för den sk "xenofobin" för vi var annorlunda. Vi pratade inte samma språk och våran kultur skiljde sig från den svenska. Men jag har aldrig uppfattat det som ett problem att inte bli accepterad från första sekunden vi passerade den svenska gränsen. Visst, det fanns vissa som inte gillade finnar och sa det även högt. Men jag såg aldrig problemet med det. Alla kan ju inte älska en var en tanke som fanns innan jag ens definierat den. Då handlade det om att förhålla sig till verkligheten. Det fanns så många människor som var tillräckligt nyfikna och välkomnande i min verklighet för att man inte skulle ta det negativa på för stort allvar. Men den största anledningen till att man "assimilerades" eller "integrerades" (beroende vilken preferens man nu har) var att det fanns inga PK som ständigt talade om för oss vilka offer vi var.

    SvaraRadera
  9. Jag har aldrig förstått det här, ganska sena påfundet, om att alla måste känna sig svenska. Jag vill inte vara svensk, lika lite som den värsta islamistiska fundamentalisten egentligen, men jag vet att jag är en "gäst" här egentligen, om man ska gå djupt in i identiteten. Trots att jag bott här i över 40 år. Och ändå känner jag mig inte mindre värd. Människorna som finns i verkligheten, snarare än i socialistiskt fantasi, accepterar mig som jag är när de ser hur jag är. Denna acceptans bygger på direkt relation med mig, inte vad några socialister eller nazister säger att jag är. Männsikor som har mött mig i verkligheten snarare än i en teori som vänsterakademiker filtrerat mot marx lära.

    Jag har, mer eller mindre emot min vilja, "försvenskats" efter så lång tid. Försvenskats i meningen att jag tänker som svenskar. Men för det så anser jag mig inte svensk, inte heller har jag någon önskan att betraktas som det. Jag känner mig inte utanför. Jag känner mig sedd som den finne jag är (inte sällan pga av just sk "fördomar" jag utsätts för!). Det kommer några gliriningar om mitt ursprung, men lika snabbt kommer det gliringar från mig om svenskar. För fakta är att sk "vanligt" folk kan faktiskt integrera sig med varandra utan pekpinna uppifrån från dem som vet bäst.. Om jag vore en MENA eller svart så hade politiskt korrekta sett mig som en "förtryckt" människa utsatt för den "strukturella rasismen/främlingsfientligheten" men under min tid i sverige så har det inte funnits några politiskt korrekta som ständigt bankat in i huvudet på mig att jag är "diskriminerad" eller någon i gruppen "dom" i "vi och dom"- Trots att jag i PKs ögon säkert varit "förtryckt" och "utanför"( om dessa begrepp funnits när vi kom) så känner/kände jag mig inte som det. Jag har fortfarande min självkänsla och mitt urstprung.Jag har anpassat mig till en "multikultur" på samma sätt som "multikulturen" anpassat sig till mig.

    Om jag ska tolka min historia i Sverige ur ett politiskt korrekt perspektiv så borde jag känna mig i "utanförskap" och som en som inte är "delaktig" i samhället. Men jag köper inte den förenklade bilden. Vi männsikor har ett egenvärde som inga politiskt korrekta kan ta ifrån oss genom deras fobi för "utanförskap" eller när folk "inte känner sig svenska" Man kan mycket väl fungera i Sverige även om man inte passar in i den politiskt korrekta mallen som alla ska passas emot. Jag skulle vilja gå så långt som till att påstå att den sk "rasismen" eller "främlingsfientligheten" inte är något problem. Problemet uppkommer när man ständigt matas med att man är "utanför" av poltiskt korrekta.
    Jag anser att människan som grupp, och där skiljer sig inte afrikanen från svensken, är naturligt misstänksamma mot det okända. Det okända måste "förtjäna" förtroendet för att bli betraktad som en del i gemenskapen, det tar tid. Ju mer av det "okända" som kommer, desto längre tid. Denna kontrarevolutionära tanke är naturligtvis fruktansvärt nazistisk, fascistisk och rasistisk för medelklassvänstern.

    SvaraRadera
  10. Kloka ord. Livet behöver inte kompliceras, och visst, alla behöver vi göra oss förtjänta av kärlek, sympati, respekt. Den som inte förstår det kommer att missa livets kärna.
    Vänstern har sin vrede, det går inte att ändra på med fakta, argument, verklighet, debatt, dialog...
    Och det säger allt.

    SvaraRadera
  11. Afrosvensk? Är jag då som vit infödd svensk "svensk svensk".Vi blir hela tiden itutade att det inte finns något typiskt svenskt.Sverige är mångkulturellt.
    Hur kan man sätta en stämpel på sig själv och sen döma andra för samma sak?

    SvaraRadera