Zätas gehenna.

Valparna hade på nån lurig vänster lyckats ta sig in till och in i sin foderpåse i morse.
Om detta hade vi ingen aning, förrän vi såg Zäta.
Han påminde mest om en elefant i grossess, hans lilla mage var rund som en jättelik ballong, och man nästan såg för blotta ögat hur de bruna matprickarna jäste och förökade sig därinne.
De små tassarna nådde nästan inte ner till marken - det var en bedrövelse!

Till dom som säger att en labrador lätt skulle kunna äta ihjäl sig, säger jag bara, jag tror er, jag tror er.
Nu blir det kassaskåpssäkert matförråd, och tvångsrastning tills det som kom in också kommer ut.