lördag 29 oktober 2011

Kräksjukan - värsta nära döden-upplevelsen.



Med november kommer vinterkräkssjukan, de första fallen har redan rapporterats. Epidemin brukar vara i två, tre månader.
Bara ordet - KASKAD-KRÄKNINGAR!
Min kräkpanik får pinfärskt liv, jag känner helt säkert ett misstänkt ångestframkallande gnag i magen, börjar kallsvettas och mår riktigt, riktigt tjyvis.
Ingenting kan få mig att känna mig så liten, ynklig, dödssjuk, svag, orkeslös och klen som denna förhatliga smitta. När molet börjar så tycker jag mest synd om mig själv i hela världen, och tänker att nu dör jag, nu dör jag, nu dör jag. I spegeln ser jag ett snorgrönt ansikte med bruna hålor under ögonen, slem runt munnen, en andedräkt som får lik att dofta parfym, och en svajig kropp som bara ber om stilla nåd. Sen efter att ha kravlat och ålat mig några rundor på toan, så är det faktiskt det enda jag vill, att nån ger mig en pistol så att jag kan skjuta mig.

Så nu börjar det, ett par månader med att hålla andan så gott det går i folksamlingar, undvika bio, långa köer, små barn, desinficera och tvätta och sprita, svälja hela svart- och vitpepparkorn och så gurgla med whisky.
No kindpussning och kramning what so ever.

ab

2 kommentarer:

  1. Låter otäckt, har själv aldrig drabbats......

    kkj

    SvaraRadera
  2. Är du undermänniska, kkj, säg inte att du tillhör de lyckliga 20 %?!
    Jag skulle ge vad som helst...!

    SvaraRadera