söndag 25 september 2011
Zetterberg, eller Zäta, är nu tre månader.
Och han har kommit till livet för att stolt och malligt bära omkring på saker.
Och lämna fint till sin husse.
Huvudet högt, högtidlig min och svansen på vift.
Zäta ser ut som om han är en elegant världsmästarhäst på piaff.
Tills Sundin, eller Zudden, brutalt sliter skon, pinnen, apporten, stenen ur munnen på honom.
Så är det att vara lillebror.
Då är man smart.
Och hämtar den igen när Zudden tappat intresset.
Och det är lätt att förlåta en kompis som man sen kan krypa ihop med, och lägga sig "kanelbulle" med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där är en blick som till och med kan få mitt stenhjärta att smälta. Synd att hundar kräver så mycket tid, annars skulle jag ha en.
SvaraRadera/Plutten
Det är värt all tid i världen, tycker vi. (Trots två valpar just nu). Ta dig en till djup titt i ögonen och du får så mycket kärlek som du aldrig nånsin fått. Oavsett om du har ny frisyr eller sixpack, eller ens charm.
SvaraRadera