Nu ska jag berätta om" de små, små stegens tyranni".
Jag och min familj har rest mycket världen över, vid flera tillfällen i Kina har vi överfallits av skrattande och pekande kineser, de har fnittrat våldsamt, velat ta kort på mina små barn tillsammans med dem. De har känt på deras hår och pekat på deras ögon och näsor. Samtidigt som de talat oss obegripliga haranger. Samma sak har hänt i Afrika.
Nu är jag ju ingen avig typ, så vi har bara tyckt att det var rart, de har varit rättmätigt nyfikna.
Eller skulle jag vråla rasister, och förbjuda detta kinesiska beteende.
My God, så synd det är om de små, små människorna som Patrik och Franck.
De små människorna kränker mig!
Jag tyckte att Sakine Madon var mycket mer nyanserad (fastän hon gått på Södertörns genushögskola) än Eskil Franck som mest verkade försvara sin räkmacka till jobb. Eskil Franck är (såg jag på Wikipedia) teolog och har varit anställd av Svenska kyrkan och har bland annat publicerat "Din uppståndelse bekänner vi", "Uppenbarelsen som kommunikation". JEZ! My kind of guy. NOT!
SvaraRaderaEskil Franck skulle jag nog beteckna som godhetsnarkoman. (När det gäller beronden så är tydligen skalan; cigaretter, heroin, godis och godhet.)
Forum för levande historia kan vi förresten tacka syltryggen Pastor Persson (han med den kinesiska stabiliteten) för. Det var hans bidrag till integrationen.
Jag hörde idag en kines, f´låt, som bad om ett paket vita Marlboro. Jag höll på att svimma, fick fläkta mig med en Året Runt som stod i affärens hylla, jag som vit ska alltså finna mig i att bli rasistiskt diskriminerad som en dödlig stinkande giftpinne, och dessutom förbjuden på allmän plats.......syrgas....Eskiiiiiil, Eskiiiillll, hjäääääälp!
SvaraRaderahttp://www.musicme.com/#/Peter-Dalle/titres/Fl%C3%B6ken-Ul-t2289423.html
SvaraRadera