Den ljuvligaste ljummaste och nästan vindstilla sensommardagen bjöd vi våra gäster på idag. Men med en Zorro som bara ligger, tittar kärleksfullt på oss så är det svårt att vara sprudlande. Han är lite-lite bättre, andas mer normalt, äter, dricker, och viftar på svansen igen, men verkar bara vara så trött, så trött så trött.
Och medicinen, ja den måste ju få verka mer än en dag för att göra underverk.....
Vi fick bita ihop bägge två, och torka kinderna.
Mindes mitt gamla jobb som flygis, och hur jag peppade min crew - Ok, du har en dålig dag, men det vet inte passagerarna, och de är inte intresserade heller. De har köpt en produkt och betalt för den, när du drar undan gardinen, då stannar bekymren där bakom. Det är tufft, gör ont, men vi får hjälpas åt, stötta varandra och ta hand om varandra bakom gardinen.
Så är det bara.
Idag bjöd vi på nyfångad och nyknaperstekt abborre till huvudrätt, mandelpotatisen skivade vi, råstekte, kryddade med färsk rosmarin, bladpersilja och blandade med vitlöksstekta kantareller, salt och peppar - mmmmmmmmm!!!!!!
Efterrätten äpplen förstås, det är ju säsong. Pajdegen gjorde jag på mjöl, socker,nypa salt, smör och lite apelsinjuice. Kavlade ut tunt, tunt till en rund kaka på smörat bakplåtspapper, på med ett lager riven marsipan, tunt skivade syrliga äpplen, en blandning av rörsocker/kanel och hackad mandel strödde jag över och klickade rätt många små smörkluttar över.
180 grader, 30 - 35 minuter - knäckigt, gyllenbrunt! Gapa, svälj och njuuuuuut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar