Iklädd sval t-shirt och shorts, kunde vi inte motstå den ljumma sammetskvällen. Zorro orkade lufsa sakta, sakta, medan Zudden forserade omgivningen som en nyfiken bäver. Det var fullkomligt stilla och ljust för att vara närmare midnatt. Långt därborta såg vi ljussken, från såna som inte producerar sin el själv. Här körs det bara med levande ljus och fotogenlyktor.
När vi kom fram till andra ändan ön, öppnade sig den praktfullaste himmel över oss. Månen så storslaget rund och mäktig spred sitt enorma vita skimmer i den gnistrande mångatan, bred som en autostrada.
Jag häpnade med en flämtning, och viskade taget till mig själv; oh, my God.
Och blev gapande stående.
- Måste springa hem och hämta kameran, äh - det gåååååår ändå inte.
Det finns inte en chans i världen att beskriva detta nu, med hjälp av apparater och maskiner, människouppfinningar.
Jag måste bevara det inom mig.
Jag gråter med er. Det är svårt att förlora en människas bästa vän. Krama Zudden. Han har förlorat en kompis även han.
SvaraRaderaPer
Det blev fel. Skall naturligtvis vara i Inlägget Zorro har somnat. Rätta är du snäll.
SvaraRaderaJag är uppfödd med hundar omkring mig. När jag var liten 2-3-4 år hade jag en ständig livvakt. Roy hette han. Glömmer aldrig den dag han gick bort. Hans grav finns ännu bevarad 60 år senare.
Per