lördag 30 juli 2011

Till alla diskriminerade ursprungssvenska killar,


som vill bli poliser.
Här har jag ett kvalificerat tips till er:
BLI VETERINÄR!
Var igår tvungen att uppsöka veterinärakuten, ett besök som efter lååååååånjg väntan sent omsider blev till, kostade 4.500:. Så det finns pengar i branschen!

Men bäst av allt, här är förnamnen på alla de som arbetar på "min"klinik:
Louise, Yvonne, Izabella, Anna, STEN, Maria, Lotta, Ulrika, Perta, Gunilla, Gunilla, Caroline, Charlotte, Hanna, Cecilia, Eva, EINAR, Linnéa, Anne-Li, Anne Line, Jessica, Cecilia, MATTHIAS, Lina, Madeleine, Anna, Titti, Maria, Marianne, Anna, Helena, Erica och Åsa.
TVÅ grabbs!
Snacka om var det behövs kvotering.
När vi nu ändå håller på att vända upp och ner på det svenska genusperspektivet.

aftonbladet

9 kommentarer:

  1. Nej Carina, det är inte lösningen. De har provat på kvotering med den följden att de vid antagningen diskriminerade flickor som hade högre betyg än killar.

    för ett tag sedan hörde man om det på radio och en kvinna vittnade om att hon läste som satan för att komma in men det visade sig inte vara någon mening med det för de tog endast in killar, då med sämre betyg än flickorna.

    Det som är positiv särbehandling av någon blir per automatik negativt för den andre.

    Eva-Marie

    SvaraRadera
  2. När jag tittar på vårt land inifrån, och minns min barndom och uppväxt, så undrar jag bara hur det har kunnat gå så åt helvete till?
    När jag var liten och min familj började åka utomlands, så kom vi till manjanaland, typ Italien Grekland och Spanien. Vi skakade milt på våra huvuden och undrade varför de där andra aldrig fick till det välordnade, fredliga, neutrala, välfungerande, rena, prydliga, raka, ärliga, punktliga, lyckliga samhället som vi i Sverge......
    Those were the days.

    SvaraRadera
  3. Ja du Carina det var tider det. Andra tider och billigare Wienerbröd. :)

    Eva-Marie

    SvaraRadera
  4. För att inte tala om chokladbiskvierna från Melanders i Ystad, stora som tefat!

    SvaraRadera
  5. Lite OT men ni vet väl att det är ett säkert tecken på att man blivit gammal när man går nedför minnenas allé?


    /Plutten (purung såklart)

    SvaraRadera
  6. Apropå sötsaker och sånt. Två- och femöreskola. Mao en veckopeng på 1 riksdaler räckte långt på den tiden. Men stackars tanten som ägde kiosken hemma. Hon måste ha bävat inför morgondagen varje fredagskväll. "en sån och två tefat. Näh jag vill ha en Riff istället etc etc" Men för oss var det en högtid.

    /Plutten

    SvaraRadera
  7. Ja Plutten tefaten var fina helst då de rosa. Riff så himla goda de var, jag har sparat en sedan tiden det begav sig!!
    Kaninpluttarna för ett öre styck, mums. Hade man en krona att handla för då fick man en hel påse mmmmm. Vi barn letade pengar i telefonkioskerna, alltid var där någon som tappat en tioöring som då låg i sanden under trägallret. kommer du ihåg?
    Eva-Marie

    SvaraRadera
  8. "kommer du ihåg?"

    Det var mycket pengar. Och hittade man en krona blev man helt salig. Det är möjligt att jag förskönar "forntiden" men det känns som om vi ungar hade mer respekt för pengarnas värde då än nu. Men får att återgå till snarr. Finns Nickel kvar, dom här karamellerna man köpte på bio? Har inte varit på bio på åratal. Det var ju bara ett måste. Men för att tråka ut läsekretsen med mitt starkaste godisminne var när Ubbe kom med en hel tia han "hittat" hos sin morsa. 10 spänn godis 1969 blev en väldigt stor påse så den dagen skolkade vi. Jag hade lite dåligt samvete men det var ju inte jag som "hittat" pengarna.

    /Plutten

    SvaraRadera
  9. I love memory lane! Blir mer och mer som min mamma, "den här världen och jag passar inte ihop längre!
    Riff, och tefat, du vad ni kommer ihåg! Skolka och äta godis för "hittade" pengar (en hel förmögenhet)- inte undra på du hade ont i magen. Mamman hade väl tänkt att betala telfonräkningen, eller elen eller nåt.........Jag var en sån där Spara. Min storasyster mer Slösa, när vi fick en slant skulle hon ha det och det och en sån och en sån.
    Sen kom jag, praktlillasystern, med rosett i huvet, la pengarna på disken och bad om en chokladkaka. That´s it. Sen åt jag en liten musbit varje dag - förhoppningsvis innan den blev för gammal.
    Min första månadslön på SAS var 420 kronor om jag inte minns fel.

    SvaraRadera