När det gäller mitt inlägg om att jag föraktar de människor som utför de vidrigaste handlingar mot sina medmänniskor i religionens tecken, har Öbon och Thorsten en gemensam, men denna annorlunda hållning. Thorsten:
-"Jag föraktar aldrig människor som sådana, jag föraktar i förekommande fall det de gör. Det är en väsentlig skillnad!"
Jaaaa, det är verkligen en väsentlig skillnad, Thorsten och Öbon.
Varför passivisera människor och göra dem till offer?
Under mina år som ledare med personalansvar på SAS´crew-base, fick jag glädjen och nyttan av att få delta i mängder av kurser, utbildning och föredrag i ledarskap och personlig utveckling.
Ett enda föredrag är glömmer jag aldrig nånsin, för att det var så briljant i all sin enkelhet.
En äldre lätt grånad man, Kay Pollack, en scen, två gula flaggor.
En med en glad-glad smiley, en med en sur, arg och olycklig.
Valet är ditt.
Varje minut, varje timme, varje dag så är valet bara, bara ditt.
Du väljer själv hur du vill forma och skapa resten av ditt liv.
Vi människor har den förmågan och kraften.
Tack gode Gud.
Jag har stor respekt för Kay Pollack och tyckte att filmen "såsom i himmelen" var mycket bra. Men jag reagerar nästan allergiskt mot alla dess "Optimistkonsulter" som drar land och riket runt, avdankade kändisar, idrottsmän, svårt funktionshindrade som ändå klarar allt mm. Dessa personer hjälper mig inte, de ger mig ångest och dåligt samvete!
SvaraRaderaÅngest, dåligt samvete? När det är så enkelt.
SvaraRaderaInte tänker du väl att det är bilens fel om du kör ihjäl en person? Varje människa måste ta ansvar för sitt eget liv, konstigare är det inte.
Men problemet i dag är väl snarast tvärtom, att man tar på sig ansvaret för saker man egentligen inte har ansvar för/rår över!
SvaraRaderaDet är ju tok. Ansvar för den egna personen är stort nog och räcker mer än väl, men det måste man ta.
SvaraRaderaFredrik Lindström beskrev det här mycket bra i en kombinerad stand up/fördrag som min fru och jag fick biljetter till på min 50-årsdag:
SvaraRaderaHan sa: "Nu är det säkert några hos er som sitter bredvid vänner ni har övertalat att följa er med hit och oroar er för om det hela blir bra eller om ni lurade dem. Men ni kan vara lugnt, jag har ansvaret för den här kvällen, ingen annan. Slappna av!"
Det var på pricken och fick mig att tänka på hur ofta jag kände mig ansvarig för vädret när jag bjudit folk till stugan...
Vilken människa är farligast, den som är totalt sinnesförvirrad?
SvaraRaderaEller den som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar utan att ständigt först konsultera den högre makt. Den makt som t.o.m står över våra lagar?
Jag misstänkte att du inte skulle förstå.
SvaraRaderaJag ville komma år en helt annan poäng. I vårt duktighetsfixerade samhälle går det en inbillningsfrisk på varje inbillningssjuk och en som tar på sig för mycket ansvar på varje person som inte tar ansvar.
SvaraRaderaJag håller med om att många av oss absolut tar på sig för mycket, typ vädret i stugan när det kommer gäster.
SvaraRaderaMen. Det jag efterlyser i inlägget är ju ett mäkta stort egenansvar när man ställs inför en situation då man riskerar att göra någon annan illa, eller något vidrigt och olagligt.
Det går inte att skylla på en text i en gammal bok, eller gammal kultur, eller medeltida sedvänjor.
Så enkelt får det inte vara när det handlar om andras dyrbara liv.
Egenansvaret har jag aldrig överhuvudtaget ifrågasatt. Det är en självklarhet så länge man är vid sina sinnens fulla bruk, det trodde jag inte behöva orda om.
SvaraRadera