Antalet danska barn som föds med Downs syndrom har minskat med 13 procent årligen sedan danska kvinnor fick tillgång till allmän screeningSocialminister.
Göran Hägglund (KD) tycker, apropå Danmark, att vi måste ha en etisk diskussion om vart människovärdet är på väg. Vill vi ha ett samhälle där till slut bara de högst presterande tolereras?
Marteuskan delar Göran Hägglunds oro.
-" Ett samhälle där styrka och perfektion hyllas i fascistoid stil, medan svaghet föraktas, ska vi vara oroliga för."
Fakta:Den extra kromosomen som personer med Downs syndrom har påverkar framförallt hjärnans utveckling. Detta ger upphov till utvecklingsstörningen.
En rad andra organ och system i kroppen påverkas. Vanliga medicinska åkommor är hjärtfel, infektionskänslighet, synfel och hörselnedsättning.
Hjärnans utveckling sätter en biologisk gräns för vad som är möjligt för en person att prestera. Men det är inte alltid denna gräns som utgör det största hindret för utvecklingen hos personer med Downs syndrom. Brist på träning, t.ex. i kommunikation, upplevelser och erfarenheter kan utgöra hinder för en ökad delaktighet i samhället.
Som vanligt svajar Marteuskan med sina überdrastiska ras-uttryck.
Detta handlar givetvis inte om fascistiska blivande föräldrar, som bara vill föda elitistiska A-barn.
Däremot får vi inte sätta oss till doms över de föräldrar som inte tror sig om att orka med denna obotliga och livslånga sjukdom.
Och det, mina vänner, är med tanke på barnets bästa.
Jag håller oftast med dig, men nu tycker jag att du är ute och cyklar.
SvaraRaderaDet är aldrig för barnets bästa som man aborterar det. Det är alltid för föräldrarnas och tyvärr i allt större grad för samhällets skull.
Anna:
SvaraRaderaNog är det väl för barnets skull..Kan du tänka dig en form av livslångt anstaltsliv,p.g.a att
föräldrarna ska förbjudas avgöra,den oföddes smärtsamma blivande "framtid"Nog är det väl som Carina skriver,ett rent humant beslut modern tar,när hon låter abortera !Men att göra dessa mediciniska framsteg till en form av rashets,finner jag i högsta grad osmakligt.
Carina är inte ute och cyklar! Carina är väl påläst om handikappolitiska frågor i teori och praktik! Själv är jag ganska väl insatt i just vad detta funktionshinder kan innebära. Fast kanske är jag också ute och cyklar:)?
SvaraRaderaIdag är det många föräldrar och vårdnadshavare som lever extremt pressade liv. Svensk handikappolitik och norm säger med stöd i lagstiftning att alla barn med funktionshinder i Sverige skall leva så normalt som möjligt. Har både levt och arbetat nära dessa barn och mött föräldrar som lever ett närmast omänskligt liv med stora krav. Ett föräldraskap som heller aldrig tar slut på samma sätt som för de föräldrar med barn som växer upp och blir egna självständiga individer.
De som aborterar kan också mycket väl ha en tanke vad detta kan komma att innebära. Fast för oss som inte varit i den situationen så är frågan om det är etiskt försvarbart att vi skall lägga oss i.
Håller med om Lars ÅM i hans tankar som är viktiga om human-etik. Skulle gärna läsa mer!
Anna, för mig är det inte självklart att alla ska hålla med mig, tvärtom.
SvaraRaderaDäremot tycker jag fortfarande att du har lika fel som Hägglund och Marteuskan, just med tanke på barnet.
Ett oönskat barn, som föräldrarna inte vill ha och inte orkar med - hur lyckligt liv får det barnet?
Själv kan jag inte tänka mig ett värre öde.
Glad att det finns fler, Lars och anonym, som ser detta utifrån barnets synvinkel.
Så barn som inte kan garanteras ett lyckligt liv mår bäst av att aborteras? Jag vet att min fråga är tillspetsad, men jag är övertygad om att man aldrig kan säga att ett liv är mer eller mindre värt att leva utifrån eventuella handikapp.
SvaraRaderaDet finns fult friska barn som har ett helvete i sin familj och det finns barn med downs syndrom som utgör en källa till oändlig glädje i sina familjer.
Jag skulle aldrig drömma om att förebrå en familj för att de väljer att abortera ett sjukt barn, men jag kommer heller aldrig att säga att det är för barnets skull man aborterar det.
Jag är över 60 år och jag har erfarenhet av aborter i släkten på grund av fosterskador, och av andra släktingar som valt att föda ett skadat barn. Jag har haft en nära släkting som levt totalförlamad i nästan 20 år och endast kunnat kommunicera med ögonrörelser, men hon valde att leva för att se sina barn växa upp.
Vi vet inte vad som väntar ett litet barn i livet eller vad som väntar oss, men en sak vet jag: aborter görs utifrån vad de blivande föräldrarna tror sig klara av, inte utifrån barnets behov.
Jag tror faktiskt att det finns familjer som skulle kunna tänka sig att adoptera ett barn med fosterskador - om de bara fick chansen.
Anna:
SvaraRaderaDu företräder en skara som jag liknar vid vissa kristna sekters.Hur det än vänder på din syn,förstår jag att du håller fast vid din uppfattning.
Men du måste även acceptera,att det finns människor som liksom jag,ser det helt ur det sjuka fostrets synpunkt/framtid.Sker en abort inom 12-veckors gränsen,kan man inte hellre betrackta detta foster,som ett barn.Humanitet måste komma i första hand även för de ofödda.
Detta är inte lätta saker, men skulle önska att vi hade en större debatt om detta.
SvaraRaderaKan hålla med både Anna och Lars i era sista kommentarer. Det är det som gör det svårt. Det är jag som kommenterat ovan som "anonym". Själv skulle jag önska att alla med Downs syndrom fick födas då jag vuxit upp i en familj med en person med detta handikapp.
Samtidigt kan jag vetenskapligt och professionellt se en baksida som inte tas upp i den normaliseringsvåg som samhället genomgått.
Lars ÅM kommer in på frågor och har tankar som också är mycket viktiga att föra fram.
Anna, det är alltid svårt att argumenetera mot upplevda erfarenheter. Dem har du naturligtvis alldeles speciell rätt till.
SvaraRaderaAnonym (21:04)
SvaraRaderaNaturligtvis har du rätt,detta är en av de många etisk humana frågor,som debatteras över stora delar av världen.En annan är om vetenskapen skall få använda sig embryon,för att söka finna vägar,att råda bot mot några av de sjukdomar,som idag anses som obotliga.I båda fallen är kyrkans företrädare motståndare,vad jag inte hellre kan finna en förklaring för.
För övrigt vill jag tacka för gripande och berörande kommentarer från tre kloka människor.
SvaraRaderaMina argument grundar sig inte på mina erfarenheter i första hand. De var mest till för att få er att förstå att jag inte var nån oerfaren ”spring chicken”.
SvaraRaderaHur Lars får det till att min åsikt "...liknar vid vissa kristna sekters." fattar jag inte. Jag är inte ens religiös och jag är inte abortmotståndare, men jag tycker att man ska vara ärlig mot sig själv, för i den här kommentaren, Lars, firar ditt hyckleri triumfer: ”Men du måste även acceptera, att det finns människor som liksom jag, ser det helt ur det sjuka fostrets synpunkt/framtid.” ”Tack, Lars, för att du står upp för min rätt att dö.”
Det jag vänder mig mot är argumentet. "Det bästa för barnet är att det får dö - för det är sjukt - för det är oönskat."
Är mitt påstående att det i 99,99 procent av fallen handlar om vad de blivande föräldrarna orkar med så provocerande? Varför kan vi inte helt enkelt erkänna att vi tror att våra liv skulle bli eländiga om vi tvingades ta hand om ett handikappat barn?
Det känns inget vidare att vara otrevlig här på din blogg, Carina, för den är normalt en daglig källa till skratt och instämmande nickningar, men jag är faktisk allergisk mot hyckleri.
Marteus skriver en insändare om downs syndrom trots det kan hon inte hålla sig från att nämna nazismen.
SvaraRaderaDenna dam är så fullkomligt skruvad, hon sitter säkert hemma hela kvällarna och smuttar på rödvinet samtidigt som hon hytter med näven åt alla rasister i världen och drömmer mardrömmar om SD.
Anna, du är verkligen inte otrevlig. Och jag förstår din synpunkt, det finns säkert hycklande människor som skyller på barnet istället för den bleka sanningen att den egna comforten och bekvämligheten. Men i mina ögon skulle jag aldrig, aldrig vilja vara barn till nån som hellre ser till sig själv och sitt ego, och tycker att jag är en eländig black-om-foten.
SvaraRaderaJag har sett för mycket kärlekslösa barn som bara är shows-offs.
Kram.
Om man hade kunnat fastställa Aspergers Syndrom i tredje graviditetsmånaden - hade jag funnits till då???
SvaraRaderaOm dina föräldrar valt abort för att de inte trodde sig om att mäkta med, då hade du ju inte vetat om att du skulle ha existerat Thorsten.
SvaraRadera