tisdag 26 juli 2011

Guuuuu, så svårt jag har för koktetterande



åsiktsposörer som Pia Sundhage.
Som inbillar sig att de samlar pluspoäng.
När de i själva verket sätter IG på sig själva, för att brista totalt i ädla och medmänskliga värden som samverkan, flexibilitet, förlikning, försoning, kompromissande och storsinthet.

- Jag är inte så förtjust i fint folk, säger hon i "Sommar i P1".

Sundhage kanske har lärt sig av Sveriges statsminister Reinfeldt och Expo-människan Sahlin, att vissa medmänniskor ska man inte, aldrig nånsin, ta i med tång.

Vicka asjäkla antihjältar.

Expressen

2 kommentarer:

  1. Jag lyssnade bara en kort stund på Pia S i går, (lyssnar i stort sett på radio bara när jag kör bil) men det råkade vara precis när hon sa just det, att hon fått en inbjudan till samtal med Hillary Clinton. Särskilt kokett tycker jag nog inte att det var, och kontentan var ändå att HC inte sa något alls av vikt. "Hon sa inte ett skit", enligt lagkaptenen.
    Däremot träffade Pia S dottern Chelsea Clinton, som gratulerade till VM-silvret och familjen Obama sände sina gratulationer.

    Så, det är kanske så enkelt som att Pia S ogillar just Hillary Clinton av någon anledning, men uppskattar dotterns ord och Obamas hälsning. Och de är väl lika "fint folk" de?

    Jag hörde också hur Pia berättade om sin barndom, hur hon lekte i timmar med sina två yngre syskon, systern lekte häst, brodern tåg och Pia skulle alltid spela fotboll. Systern är nu ridinstruktör, brodern lokförare ... och Pia Sveriges mest välmeriterade (dam)fotbollsspelare och tränare.
    Det är väl i stort sett bara Svennis som kan matcha hennes meriter som tränare och landslagscoach.

    Nej, jag ska då leta upp hennes program på webben för att lyssna klart. Och Wachtmeisters program, som jag också hörde brottstycken av.

    /Öbon

    SvaraRadera
  2. Pia Sundhage var inte den mest publikinsmickrande och hennes uttryck är en aning stelt. Samtidigt kände jag mig rörd under hennes program stundtals. Som exempel när hon förstod att hon var annorlunda och att hon inte skulle få vara med och spela då hon var flicka. Hela tiden hjälpte ändå hennes vänner, skolkamrater och familj henne och hon fick vara den hon var. Det fanns alltid en lösning.

    Tänker på den norske terroristen ABB, som ytligt sett enligt media och intervjuer verkar ha fått allt. Uppväxt på beste Vestkant vilket är ett begrepp i Norge! Samtidigt så framkommer det att han var annorlunda och att andra barns föräldrar reagerat på att något inte stämde. Materiellt kan också allt ha varit bra, men vad som försigåtts i hans hem och familj vet vi inte. ABB är nu terrorist och Pia Sundhage har lyckats väl i livet och bidragit stort till samhället. Det var det jag tänkte på igår. En person som tar plats och blir en offentlig person. Den andre idag som terrorist. Som barn kunde ingen se vem som skulle bli vad. Idag är ABB inte sedd som mänsklig och hans advokat säger också att han är inte som oss andra i sin samhällsuppfattning etc. En gång var han dock ett barn. Det är det som är så skrämmande.

    SvaraRadera