Emigrerade själv när två barn var i 2 - 4 årsåldern, ett tredje föddes senare i nya hemlandet.
Vi var jättestolta över att lära oss landet, dess historia och inte minst språk. Första dagarna i lekis mimade sönerna, men sen kom de hemrusande ivriga och oerhört lyckliga över sina framsteg, att kunna först få ord, sen att göra sig helt förstådda.
Varför tror somliga att invandrarbarn är för dumma i huvudet för detta?
Tala om att massförnedra människor.
Sydsvenskan skriver idag om konsekvenserna av inkompetensen och misslyckandet med experimentinvandringen - skolinspektionens ger svidande kritik av förskolorna och skolorna i Rosengård.
Detta försöker nu staden korrigera genom att gå in för att försöka lära de små barnen sitt modersmål.
Malmö är verkligen i ett tragiskt multikultiförfall, som inte gör någon lycklig.
Jag själv kom till Sverige 1970 och blev satt i en svensk (2:a) klass första skoldagen, kunde inte ett ord svenska. Lärarinnan pekade och visade med teckenspråk så gott hon kunde. På kvällarna gick vi (frivilligt och utan bonusar) svenskakurs. Det tog inte många månader innan jag kunde göra mig förstådd och förstå.
SvaraRaderaNågot prat om att lära sig hemspråket först fanns inte ens på kartan. Jag var inte så duktig i skolan - förutom svenska språket när jag gick ut nian. Det är nu inte så att jag är en speciell språkbegåvning. Det fanns många finnar i den skolan och språket var aldrig något problem. Och man kan ju inte påstå att finska och svenska språket är närbesläktade.
Så visst har du rätt i att de politiskt korrekta fyllda av sin "snällhetsrasism" inte gör det lätt för de nyanlända.
Tack varg, då har vi exakt samma livsupplevelse. Tror aldrig, aldrig nånsin på att ta ifrån människor den egna inre överlevnadskraften.
SvaraRaderaAtt passivisera folk till idioter, det gör mig rasande.