För femte året i rad kom ett företag ut på event till ön, med trettiofem av sina medarbetare. Varje år har dom haft sol, så förväntningarna var förstås höga trots rätt bistra väderleksrapporter. Vi laddade upp med det bästa vi har, bonusdotter SuperMille och hennes pojkvän, Hampus-the one and only, och vi två. Lunch, kaffe, frågesport, tävlingar, drinks, bastu och bad, och trerättersmiddag.
Solen stod oss bi, vinden var frisk men inte kall, det var bara lite, lite onödigt spännande när av helikoptrarna med nykomna gäster stallade, och skulle landa samtidigt som kajak-racet.......
Runt hela Rågskär tornade hotande kolsvarta moln upp sig, via ständigt allt för närvarande Iphones fick vi veta att precis överallt omkring oss dundrade Tor ilsket, och det fullkomligt vräkte ner regn som småspik.
Här togs desserten ute i kvällssolen och när båten kom för avhämtning klocka 23 var det fortfarande underbar ljust.
Vi klarade oss utan en droppe.
Lika obegripligt som fantastiskt.
Nu vänder det.
Buuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu.
I inget annat land i värden än i Sverige suckar befolkningen över att sommaren är över så snart midsommarsolståndet har passerats. P g a geometrin i jordens bana är de i praktiken upplevda dagarna ungeför lika långa från mitten av maj till slutet av juli. Och i augusti och september lever vi gott på sommarens "eftervärme" lagrad i vatten och mark. Så sluta gnäll, svenska!
SvaraRaderaOch i augusti är det ju så mysigt att tända värmeljus ute på verandan ... :-)
SvaraRadera/Öbon
Vi gnäller inte Thorsten, vi har panik och ångest.
SvaraRaderaCarina:Instämmer om en vecka går det åter mot mörkare tider...hemska tanke.Fast egentligen kan jag knappast se mörkret,mörkare är nu...Även om det alltid finns en ljuspunkt låååångt fram i tunneln,enl min insomnade älskade hustru !!Ni som fortfarande har era partners,nyttja tiden och upplev det lilla ljusa i livet !Över några timmar kan allt förändras.Det har jag bittert fått uppleva.I går glädje och ljus,i dag sorg och sjukdom. Nåja, man får aldrig ge upp....
SvaraRaderaNej, Lars, ge inte upp.
SvaraRaderaSänder en tanke till dig.
/Öbon
Det är mycket mycket klokt att leva som Lars lär, vi måste säga JA till varandra varje dag, så länge vi har varandra.
SvaraRaderaFörstår att tomheten kan kännas övermäktig, och minnena så vackra så vackra.
Öbon,Carina och alla ni andra som stöttat mig i min aldriiiig sinande sorg och smärta.
SvaraRaderaTack,tack att ni har förståelse,hade själv aldrig kunnat föreställa mig den ensamhet som skett.När sen det hela kryddades med min propp,och långa sjukhusvistelse kändes allt vara förbi.Men måste erkänna att sorgetårar (nästan dagligen),hjälper mig vidare i korta,korta steg.Ytan är som en hasselnöts,men innanmätet kan vara mjukt,även hos en av manliga könet.Upptäckter jag själv först nu har insett...Men till sist är jag tacksam,att jag har bloggen och på så sätt kommer ut från en del,av dagens många gånger ensamma lååånga timmar...