Italien och Frankrike har hamnat i öppet bråk om flyende från Nordafrika, men enades om att gemensamt kräva gränskontroller inom det passlösa Schengenområdet.
DN skriver: "Om de politiska ledarna fortsätter att reagera på det sättet kommer fästning Europa att bli alltmer ointaglig utifrån och samtidigt slitas isär internt."
Säger vem?
DN som vet mer och bättre än Europas statsöverhuvud?
Och tänk om det är precis tvärtom?
Men medges, det är en svår balansgång. Den som vill ha ett öppnare Europa med en generös asylpolitik måste samtidigt försvara gränskontroller, om de utförs rättssäkert och humant.
Annars finns risk för att hela systemet brakar samman.
Problemet med Festung Europa är just utvecklingen mot det slutna. Inne jäser det. Låt oss inte blunda för det. Det är först i det öppna, utvädrade, som livsandningen leder till god växtkondition där vi klarar av den nödvändiga dialogen. I den öppna miljön kanske vi också vågar lyfta fram de svåra fågorna. Hur många fler människor kan få sin försörjning i Europa? Hur många människor kan få livsmöjliheter genom Europa? Måste vi inte acceptera att vi är olika både vad gäller miljö, traditioner och religion? Och att det inte är något konstigt i att människor väljer olika sätt och miljöer att leva med och i. Och att detta måste få vara o.k så länge det inte leder till att andra förtrycks och utsätts för omänskligt lidande? Frågorna kan bli hur många som helst. Varken DN eller Europas mer eller mindre bigga statsöverhuvuden har tillgång till hela sanningen. Den har vi tillsammans med dem som gått före och de som kommer efter.
SvaraRaderaJag hade den underbara lyckan av att vara född i ett land som var världsledande i välfärd. Skatterna täckte bra sjukpeng - inga karensdagar, bra pensioner, a-kassa som man kunde överleva på, vi hade ett fungerande samhälle med fantastiska skolor, infrastruktur och ett försvar värt namnet.
SvaraRaderaMen nu rasar vi lavinartat på OECDs ranking över välfärdsstater.
Hur gärna jag än vill förstå dina synpunkter Ulf - hjälper det världen att alla världens länder regredierar till samma miserabla elände och utarmande fattigdom? Eller kunde man tänka sig att välfungerande länder hjälper till att bygga upp länder som behöver allt det fantastiska som vi en gång hade och stod för, på plats?
Jag tror att vi har samma visioner och vi skulle inte behöva många minuter för att tillsammans konstatera det. Det samhälle som byggde välfärden du med glädje minns var ett öppet samhälle med en stark internationell prägel. Ett samhälle med starka influenser att bygga internationell solidaritet. Visst vore det bingo om vi kunde förmera vårt välstånd till andra genom att bygga där de finns. Men utvecklingen har sprungit ifrån oss. Jag skulle vilja sjunga som Max Hansen en gång på Maxim :"stoppa världen, jag vill hoppa av". Men frågan är om det finns någon sådan avstängningsspak?
SvaraRaderaDet där är ju rent skitsnack Ulf. Välfördssamhällen kräver de facto en någorlunda homogen struktur för att fungera överhuvudtaget.
SvaraRaderaViljan att betala skatt åt MENA-familjer med 88 j-la barn och en kärring som som ska stå vid spisen är NOLL. För de som insett att det är dit pengarna går. VI betalar mao för att bli koloniserade!
Samhället som byggde upp välfärdsstaten var INTE ett samhälle med internationell prägel. Visst fanns det en del arbetskraftsinvandrare från främst europa som var en del av den senare eran av folkhemmet men de gjorde rätt för sig och assimilerades. Ganska långt från dagens MENA-kolonier mao.
Sverige kommer aldrig mer kunna bli en välfärdsstat, glöm det.
Jag delar tyvärr Eriks mörka bild av Sveriges dystra framtid.
SvaraRaderaMed internationell prägel menar jag det starka engagemang vi på 50 - 60 och början på 70 talet visade i internationella sammanhang och genom vårt biståndstänkande. Att detta sedan har devalverats, byråkratiserats och korrumperats är något annat. Låter man allting flyta på är framtiden dyster för hela moder jord, inte bara för Sverige. Visserligen är det svårt att simma mot strömmen men det är bara levande fiskar som gör det. De döda flyter med. Och än är vi inte döda. Och sedan Erik, undarar jag stilla hur stor erfarenhet du har av ett koloniserat land. Jag har inga personliga erfarenheter men jag har läst åtskilligt om det. Och finner jämförelsevis väldigt lite av att vi skulle hålla på att betala för att få bli koloniserade. Högg du inte till i överkant?
SvaraRaderaEuropas statsöverhuvud? - Berlusconi?
SvaraRadera