I skånska Hörby är det numera stopp för skolresor till Liseberg och det mer näraliggande nöjesfältet Tosselilla. Badutflykter till havet kommer inte heller på fråga.
"Det är för riskfyllt eftersom vi har ett arbetsmiljöansvar", förklarar Christer Lidheimer som är chef för barn- och utbildningsförvaltningen.
Han pratar alltså inte om de eventuella farorna för eleverna.
Omsorgen gäller kommunen och dess personal.
???????????????????????????????????
Tack käre min skapare att jag har överlevt.
Mitt liv har varit ett enda långt dumdristigt, vådligt och dödsbringande äventyr, alltsedan jag tog mina första små stapplande tiomånaders-steg på kullerstensgatorna i Ystad. Fullt av cykelturer, skolresor till Glimmingehus, Tivoli i Köpenhamn, balansgång på alla omöjligt upptänkliga ställen, trädklättring, hopp från trampoliner och alltihopa utan hjälm, hängslen och livrem.
Tack också käre min skapare för att jag har vuxit upp med eget ansvar, och att inga vuxna försökt hindra min framfart i livet.
Bara för att rädda sitt eget skinn.
Expressen
Obs att det står i den länkade texten:
SvaraRadera"Detta är inte ett svenskt fenomen. I Storbritannien är det sju inställda resor värre. Där tolkar somliga skolledningar kravet på riskbedömningar före utflykter så strikt att det i praktiken blivit omöjligt att lämna skolområdet."
Det är snarare en allmän tendens som dessutom kommer frå de angloamerikanska länder, där man stämmer varandra i tid och otid.
Olyckor kommer att hända och i många fall går det inte att hitt någon "skyldig". Att låta personalen löpa "gatlopp" när det otänkbara har hänt är i de flesta fal fel. Bättre då med en väl tilltagen ansvarsförsäkring med obyråkratiska ersättningsregler i fall att...
Nog för att man ska vara försiktig, men det här känns ju rätt överdrivet ...
SvaraRadera/Öbon, som minns när jag som 8-9-åring cyklade på smala grusvägar upp emot en halvmil i vardera riktningen, utan hjälm (fanns inte), utan mobil (fanns verkligen inte) för att hälsa på kompisar. På vägen kunde man möta timmerbilar, vars tunga last gjorde att ett litet sug bildades, ett sug som pirrade i magen, då det kändes som om man drogs in mot de enorma däcken.
Eller när det var dags att hämta korna och kossan Majros (bästa mjölkkon) fick ett av sina ilskeutbrott och ville stångas.
Eller när jag skulle testa kapsejsning med min jolle och upptäckte att jag inte orkade klättra upp i jollen igen efter att ha vänt den rätt, utan fick simma över hela sjön med jollen på släp.
...
Vi svenskar kan inte bara rycka på axlarna och säga: såna är strömningarna från England och omvärlde.
SvaraRaderaVi är väl inte dummare än att vi kan handla annorlunda här och bryta vansinnestrender.
Helt rätt Carina, därav mitt konstruktiva förslag om bra ansvarsförsäkring!
SvaraRadera