DN bekräftar idag min tes om att tjata på landstinget – och korta kön till läkaren.
Många som klagar behandlas snabbare, resursstarka patienter gynnas.
Jag visste det, jag visste det, jag visste det!!
För en som satt i sandlådan och blev fråntagen både spade och hink utan att protestera, bara lugnt hitta nåt annat att leka med, har resan varit lång och knögglig.
Men, jag har måst lära mig the hard way, och nu är jag en fullfjädrad kravmaskin när det gäller att se om de mina och mitt hus i nödens stund.
Och tar inte no for an answer.
Det är bra sorgligt.
Ja, precis så är det, man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Men det är inte nödvändigtvis klagandet som behövs, utan både vårdapparaten och även socialförsäkringar, myndigheter mm är lättare att forcera om man själv både kan ärendet (alltså i princip redan själv har ställd diagnos t ex) och känner sig hemma i byråkratspråket. Och när man väl ha fått en "ordentlig" diagnos, då fungerar den ofta som dörröppnare.
SvaraRaderaJag kommer ihåg när jag ung (nåja yngre) och gick till vårdcentralen för någon åkomma. Blev invisad i ett undersökningsrum och ombads att ta av mej kläderna, på överkroppen, eller underkroppen, beroende på vilken kroppsdel som skulle undersökas. Snäll och foglig som jag var, gjorde jag så. Satt och frös oftast, ibland i en hel timme!! Studerande alla möjliga och omöjliga instrument, tavlor, ja, varenda grej som fanns i undersökningsrummet hade jag sett på (inte rört, ajabaja)! Tills jag en dag, hade fått nog av denna behandling! Jag gick helt sonika ut och tog reda på en sjuksköterska och upplyste om min närvaro och sa att min tid är faktiskt dyrbar också, därefter gick jag hem. Jag blev med andra ord förbannad (det var sannerligen på tiden)!!!
SvaraRaderaHar varit med om att sitta på Folktandvården och vänta med yngsta sonen medans personalen hade fikarast! Jag noterade det och sa till!!
Ja, sådan är jag nutförtiden!
/B-M