Dilsa Demirbag Sten, DN, frågar med skräck:
-"Varför behandlas äldre i Sverige som vore de omyndiga barn?"
Jag delar oron.
Att ha varit en stark människa med många strängar på lyran, och sen förvandlas till kolli med ålderns rätt, känns vedervärdigt och totalt hopplöst.
Vad göra?
Mina tankar går till att ta saken i egna händer. Jag är rädd att jag eljest kommer att bli som hundraåringen som klev ut genom fönstret.
Dvs om man är lycklig nog att kunna kliva ut genom fönstret.
När jag nu tänker efter så blir ju barn behandlade likadant i Sverige.
Fast med den skillnaden att spädisar och småbarn faktiskt är omyndiga barn.
Flyttar nog till Danmark.
Man behöver inte åka långt för att hitta en bättre ålderdom.
Men härhemma ser det mörkt ut.
Såvida vi inte kräver en rejäl förändring, och börjar kraftfullt lobba redan nu inför nästa val.
Lycka till med lobbandet. Jag ska biträda efter bästa förmåga. Men räkna med att du många gånger kommer att reta dig "alldes galen" på ett ständigt återkommande replikeko från maktens korridorer: "Är du lönsam lille vän?"
SvaraRaderaJa,så fungerar alltså eftervården,vid hemkomsten efter de 3 veckornas hårda perser på sjukhus...7/8 op och lika många sövningar gör mig TRÖTT.
SvaraRaderaEtt stort kuvert fyllt med ansökningsblanketter,där hela levnadsberättelsen ska ifyllas..En "handikappterpeut" som redogör över sitt svåra arbete och lämnar efter sig en rollator,med orden "nu får du träna på och är det något,så hör av dig"..På min fråga om det möjligen finns någon distriktsköterska,man kan kontakta i en nödsituation,blev svaret..Vi ska se vad vi kan göra !!!Nu sitter jag alltså här med Vårdnämndens stora kuvert och funderar hur jag lämpligen ska kunna få någon form av bistånd,innan jag tillfrisknat...Mår tjyvens och tar mina medikamenter.Enkom att himmelen ljusnar i väster och frisk luft från balkongen sveper in,är min tröst för dagen...Ni som fortfarande är krya,undvik bli sjuka....
Synd Lars, att vi inte bor granne. Mitt förflytet som patentingenjör kopplat med mina erfarenheter av kontakter med allsköns myndigheter och försäkringar efter min diagnos har gjort mig till en hejare att fylla i blanketter, skriva ansökan och svara på förelägganden. Och i alla fall utom ett fick jag ut det jag hade rätt till! Så jag hade mera än gärna hjälpt Dig!
SvaraRaderaSuck. Och den mörknande framtid är vår........
SvaraRadera-"Vi får se vad vi kan göra?"
Hade jag svarat nån av mina passagerare så idiotiskt så hade dom slängt ner mig i cargo.
Ge dig inte! Var besvärlig. Nöj dig inte! Kontakta överordnade! Skriv insändare! Berätta för alla! Ring Janne Josefsson!
Det är enda chansen.
Krya på dig Lars!
Synd att du inte bor nästgårds så att man kunde kila över lite då och då. Jag vet hur "efteroperationströttheten" känns och den långa sega uppförsbacken när mjölksyran nästan sätter in efter 5 steg och man bara längtar till huvudfienden nummer ett, den sköna läsfotöljen. Men som du skriver,"himlen ljusnar i väst och frisk luft strömmar in från balkongen". Rätt som det är blir dina stunder längre i ljuset och den friska luften. Du får väl försöka roa dig åt alla de tokerier som vi andra printar fram på webben. Snar tillfriskning!
SvaraRaderaLars, med hopp om snart tillfrisknande och påpiggande!
SvaraRadera/Öbon
Än en gång TACK till alla er som genom era rader på bloggen,hjälper mig komma igenom.Har väl funderat ibland,hur det skulle vara att stå ensam i livet...Nu har jag fått erfara det i många olika skepnader.En människa är väldigt skör,även den starkaste.Mellan skratt och tårar ligger ofta några få månader i livet...Ett gott råd åt er alla,undvik att få sorg och håll er krya !!!Eller som man säger i Tyskland "Leb Wohl"
SvaraRaderaDanke gleichfalls, Lars!
SvaraRadera