Bara mamma eller pappa, vad är det för fel på det?
Att få finnas, vara med sitt barn i livets alla viktiga skeden.
Att delta, att bonda ihop sig, att ge sitt barn hela sin odelade uppmärksamhet, att bekräfta att det viktigaste av allt är detta nya liv, som vi som genom ett under har skapat tillsammans.
Detta skriver jag efter att ha läst i Metro om, att efter de ständigt Iphone-snackande lattemammorna, så kommer nu de ständigt Iphone-snackande Ipadpapporna. Dessa pappor känns igen på att de surfar, kollar mails, nyheter och bloggar, har ofta smartphone, headset, hörlurar och andra prylar med sig.
Så in i bomben lurade är dom, som tror att de själva är viktigast i världen.
Och att bekräftelsen på det, i form av tillgänglighet för omvärlden, ger dem annat än korta kickar.
Pappa- och mammaledig?
Dagens föräldrageneration förstår inte ens innebörden av denna enorma möjlighet till den saligaste samvaron och gemenskapen av alla.
Newsmill
Jag tror det även behövs en tydlig signal från arbetsgivaren till sina föräldrarlediga antällda: ni är verkligen lediga. Allför ofta är det underförstått att man ska ställa upp "lite grand" ändå...
SvaraRaderaSjälvklart är vi viktigast i världen - för våra barn!
SvaraRaderaJag är pappan i artikeln, och jag tycker du är lite pompös och gör dig själv väldigt viktig när du skriver att "dagens föräldrageneration" inte skulle fatta vad vi har i föräldraledigheten och att vi skulle tycka vi är viktigast i världen. Konstig inställning, tycker jag.
Självklart fattar vi vad vi har. Jag njuter av varje dag med min dotter och sedan även med min son när jag hämtar honom på skolan.
Salig samvaro? Det var den som ledde till föräldraledigheten.
Du bör inte känna dig träffad, Kalle, om du har förstått vad jag menar så har du lyckligtvis en känsla för dimensioner.
SvaraRaderaVilket många inte har.
Pompös och viktig?
Nääää, Kalle, bara så in i döden förtvivlad över små barn som inte får synas eller höras, för jobbet/mobilen/datorn är så oändligt mycket viktigare än just dom.