Det bästa med min Mamma är att hon har så otroligt lätt för att skratta, och att vi skrattar åt exakt samma saker.
Vi kan fortfarande kasta oss, vridande och kvidande på varsin soffa och kippa efter luft, när vi brustit ut i hjärtans glada skratt som aldrig vill ta slut.
Ofta ser vi det lustiga i de små sakerna, och inte helt sällan i oss själva.
Hennes aldrig sinande energi och upptäckarlust, hennes nyfikenhet och kraft att hitta på nya äventyr, hennes livslust, breda intressespektrum, hennes omsorg om alla, speciellt barn-barnen, alla vännerna, hennes läkare, och omtankar som aldrig tar slut.
Igårkväll frågade jag "vill du titta på Postkodmiljonären?", svaret kom lika yberbestämt som blixtsnabbt:
-"Nä sånt kan inte jag titta på!"
Jag lyfte undrande ena ögonbrynet, och fick raskt förklaringen.
Det rimmar inte med mammas moral, rättstänkande och tävlingsinstinkt att människor kan ställa upp i en tävling, svara på idiotfrågor om vilken månad kan ha 29 dagar, april, november, februari eller juli. Sen ta sina tre/fyra livlinor - och därefter gå hem med 10-, 20-, 30-, 40 0000 kronor.
Så går inte tävlingar till, det är dalt.
Annat var det på Tiotusenkronorsfrågans tid - då var det oerhört imponerande, vansinnigt spännande, och så mycket stod på spel, vinna eller försvinna.
Det kallar mamma för en tävling.
Jag hade inte tänkt på det.
Vi gör en snabbutyckning till stugan i em, där firar vi svårmor på mors dag.
SvaraRaderaHoppas på en trevlig dag, trots det kyliga sommarvädret och regnet som hänger i luften!
SvaraRaderaRegnet blåste bort, en bra dag för vindkraftverk!
SvaraRaderaHåller helt med Din mor. Man bör renodla tävlingformarna, å ena sidan tävlingar "på riktigt", där verklig kunnande belönas, å andra sidan tävlingar som "på spåret", där man är införstådd med att det är på lek, att det är vägen som är målet och inga pengar kan vinnas. Att odla en skvader däremellan är misslyckat!
SvaraRadera